Bajssanering AB- en mammas ledighet.

 
När jag var 16 år började min arbetskarriär. Jag jobbade på en nyöppnad Mc Donalds efter skolan (skolan tog väl inte supermycket energi om vi ska vara helt ärliga, den bestod till större del av att äta laxbaguetter på espressohouse och röka Marlboro light i busskurer i väntan på bussar som aldrig kom. Eller gick). Jag cyklade ut tlll min nya arbetsplats, som lämpligt nog låg mitt ute på en åker i byn där jag bodde. Där serverade jag Big Mac & co, moppade golv och åt pommes direkt ur fritösen. Efter arbetspasset väntade fest! Billig vodka med sprite och blå Curacao, tetravin med sockerbitar och flaköl från ortens egna bakluckesystembolag. För att sedan gå direkt till Mc Donalds och öppna restaurangen nästa morgon. Efter karriären på Mc Donalds har mitt liv bestått mestadels av arbete, fest, resande och arbete. Jag har sällan haft ett arbete i taget, utan ofta extraknäckat bredvid heltidsjobbet och gått till dagjobb efter nattjobb. Sparat till resor, fikat upp månadslöner (intresset för laxbaguetter har hållt sig kvar) men aldrig någonsin känt att det HÄR, det pallar jag inte med. Förens nu- när min heltidssysselsättning innehåller ordet LEDIG. Jag är alltså föräldraLEDIG. Det som i andra (icke föräldrars) ögon närmast innefattar långa lattepromenader, ständiga sovmorgonar och fika på daglig basis. Men jag ska berätta för er- jag har aldrig ätit så lite laxbaguetter som jag gjort sedan jag blev så kallat ledig. När det gick upp för mig att folk ser mig som utvilad, tillgänglig och semestrande slog det mig att jag aldrig någonsin bedrivit så många arbeten samtidigt som idag, när jag inte ens har en anställning. Jag såg över en dag under min arbetsbefriade tid och kom fram till att jag numera under en dag kan titulera mig som följer:
 
Saneringsarbetare: (TW) En människa sägs innehålla 80% vatten. Om ni någonsin funderat över vad resten av kroppen innehåller har jag nu svaret på detta: Bajs. Ett litet barn kan bajsa utan konstigheter bajsa ut sin egen vikt under ett tillfälle, 20% av kroppsinnehållet, rätt ut i världen. Det spelar ingen roll om du använder Libero, Pampers, eller för den delen båda samtidigt- inget kan stoppa en explosion av denna sort. På loppet av sekunder har bajset hamnat i håret, på händerna, på golvet, på väggarna,  på kläderna och på din näthinna (för alltid). Du sanerar. Klorinspray (inte ens en mamma av den duktiga sorten orkar vara ekologisk när en bajskatastrof slagit till), en halv flaska extra parfymstark tvål, badrumsspray, Vanish, och doftljus. Skrikande barn och bajs på dina händer. Mantrat "bajs är endast mat  som paserat en kropp" och en liter klorin senare går ni tillsammans vidare i livet. Obetalt arbete. Ledighet när det är som bäst.
 
Förhandlare: FBI och insatsstyrkan! släng er i väggen. Ni har fått ut en gisslan levande? Vi mammor får barn att överleva dagligen. Barn 1 (gärningsman) har tagit barns 2 (målsägande) napp.  Det förhandlas och bytes i strid ut mot ett halvt uppättet äpple. Gärningsmannen fattar samtidigt som förhanlingen är i stånd att lösas tag i offrets lugg med ett stadigt grepp. Nya insattser krävs. Målsäganden vill ej längre ha tillbaka sin napp utan går istället helhjärtat in för det uppätna äpplet. Handgemäng uppstår.  Leksaker kastas, nappar flyger och alla gråter. När gråten har lagt sig är alla nöjda tills bostaden ska lämnas och förhandlaren tvingas påbörja operation klädernaskapå. Gärningsmannen och målsäganden är numera allierade. Låt förhandlingarna börja, i ledighetens namn. Amen.
 
Kokerska: "Mina barn ska äta det som serveras". Det tror jag är något som i princip alla icke-mammor säger innan de fått barn. Det kan ni ju tro! Det trodde jag med, tills jag fick matvägrande barn, Nu står jag här på daglig basis och gör stjärnformade mackor, blå potatismos, en grönsaksponny och en fruktget. 
 
Egen företagare: I Hållabarnen Vid Liv AB är det du som är VD, ekonom, lokalvårdare och ensam ansvarig mellan cirka 07:00-18:00 (vissa supermoms kör företaget själva dygnet runt, vilket inte ens är greppbart för min hjärna). Man kan jämföra din buisness partner med Lars-Bertil. Han som jobbat på företaget lite för länge, är lite för trött och tar  lite för många raster. Han dyker ständigt upp för sent, tar långa toalettpauser och lämnar ständigt toasitsen uppe. Han äter din matlåda, säger att det var bättre förr och har storslagna idéer för framtiden- men små medel att bidra med. Han har även ett svagt hjärta och dålig/selektiv hörsel. Ändå väntar man på Lars- Bertil. Då är man iallafall två. Kanske kan Lars-Bertil ta en av förhandlingarna? kanske har han gått på toa innan ankomst idag? kanske har han köpt en flaska vin till den utbrända chefen? Nä, Lars- Bertil är ofta trött och lappen du trodde var en biobiljett var en semesteransökan. Hålla barnen vid liv AB behöver åka på Kick off. Men ditt företag genererar inte i någon inkomst då den likställs med ledighet. Så ni åker till Böda Camping där ni går från utbrända till självmordsbenägna inom loppet av förtältsbygge. 
 
VD Håll barnen Vid Liv AB.
 
 
Så nästa gång du frågar en mamma hur länge hon ska vara ledig, om hon njuter av sin ledighet eller om hon inte ska arbeta snart- gå hem till henne och ta ett pass! Vikariepoolen är oftast väldigt fattig.
 
/ Karin
 
PS. Glöm inte klicka gilla om ni gillar läsningen! <3 
 

Kommentarer :

#1: Emelie

Jag kan tycka att rollen som företagets entertainer (utan hjälp av alkoholhaltiga drycker!) är en av de mest påfrestande rollerna.
FöräldraLEDIG är onekligen ett väldigt konstigt ord...

skriven
#2: Anonym

Underbart. Jag e oxå ledig. Sen -16 och väntar nu nr6 så blir ledig till 2020... helt slut för tillfället men finner ingen vikarie

skriven
#3: Anonym

Underbart. Jag e oxå ledig. Sen -16 och väntar nu nr6 så blir ledig till 2020... helt slut för tillfället men finner ingen vikarie

skriven

Kommentera inlägget här :