Kapitel 5- Underbar jävla VAB.

 
 
(Illusion)
 
Nittonhundranittioett.
När hon själv var barn behövde *ingen hjälpa henne när hon var sjuk. Hon mindes sitt barnrum, de rosa väggarna (med spår av röd arg krita), jordgubbsgardinerna och den röda skumgummifåtöljen (helt ovärdig sitt namn då den med ens plattades ut längst med golvet vid minsta beröring. Den hade föranlett många skador). Hon var ofta sjuk- astma och ett klent immunförsvar gjorde att hon spenderade de flesta nätterna hostandes, inhalderandes och saftdrickandes. Och det som var så himla praktiskt var att det löste sig själv. Inhalatorn, som på tidigt 90-tal närmast kunde liknas vid en rysk ubåt till utseende och storlek, fanns vid hennes mun när behovet uppstod. Den ljumma saften tycktes blanda sig själv i köket och färdas i hennes riktning  helt utan inverkan på omvärlden! Kräkte hon hade en hink letat sig in till sängkanten, vilket i sin tur tömde sig själv vid behov. De gånger hon prickade rätt vills säga. Att hon var sjuk berörde ingen annan.
 
(Villfarelse)
 
Tvåtusenelva
Det var fjärde dagen i rad Ann-Sofie (även kallad VAB-Sofie) hade vabbat nu. Trodde hon inte att de andra förstod? Att Ann-Sofie hade anmält sig frivilligt för VAB när ungen blivit lite snorig? Att hon satt där hemma och kollade serier och käkade glass medan de andra slet röven av sig på kontoret. Jävla Ann-Sofie hade det bra. Hon drömde sig bort. Längtade till den dagen hon själv skulle få vabba. 80% av lönen, ingen karens - bara serier, glass & chilla mot betalning. Det hade man ju förstått. Att det var därför kvinnor födde barn. Framsidan av föräldraskapet- jordens mys i tre bokstäver. 
 
(Vanföreställning)
 
Tvåtusenarton 
Snorpapper, kräk, sömnbrist och ryggskott. 
 
-Maaaammmaaaaaaa ååååppppaaaaaaa! (mamma ta upp mig och bär runt mig i cirklar tills jag somnar om! red.anm)
-NEJ DU FÅR VÄL KLARA DIG SJÄLV EN LITEN STUND! GÅ SJÄLV I CIRKLAR VET JAG?! SÅ SOMNAR DU SÄKERT TILL SLUT!
Sa hon inte. Istället fullföljde hon sin plikt som moder och bar för femte gången den natten runt barnet till omsomning kunde ske. Hon hämtade vatten mot hostan (det var bättre ställt på sockerfronten1991), torkade kräk och längtade efter friska barn. Då skulle hon se ett helt avsnitt från en serie, ta ett gllas vin, tänka klart en tanke, tvätta sitt hår och servera en middag ej bestående av halvfabrikat. -Gode gud. Blir barnen bara friska igen så ska jag aldrig be om något annat. Jag behöver inte ens den där resan jag bad om häromdagen... Ge den till VAB-Sofie istället. Hon förtjänar den. Amen. 
 
 
 
 
/ Karin 
 
*Ingen- en moder som gör sin plikt utan att inblandade tar notis. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Kommentera inlägget här :