Döden, kräk & en tron av hallonsaft.


Jag tänkte i all enkelhet uppdatera er om vad som på senare tid utspelat sig i det Wikströmska hemmet. Lite hallå- hej dagboken style.

Vi har: inte vunnit årets babyblogg. Det har jag ju skrivit om tidigare! Men så slog det mig: vilken TUR för alla att jag inte vann. Detta med tanke på mitt storhetsvansinne som uppenbart gärna bereder väg vid tävlingar av sådant slag (läs; alla tävlingar). Jag försöker hålla mig ödmjuk & i början delar jag blygsamt tävligen med ett "tycker du bloggen förtjänar en röst så skulle jag bli väldigt tacksam". Detta övergår dock ganska snabbt i ett "äh läsa bloggen hit eller dit? Rösta! Jaha, du var på cellprov idag? Bad du kanske din gynekolog att rösta då?". Vid vinst hade ni sett mig svävandes över Trelleborg på en istron skulpterad i hallonsaft, uppburen av 2000 vita duvor för att tacka alla mina "fans". Min kompis farmor, Gretas kusin & hennes 4-åriga syskonbarns utlånade telefoner vill säga.

Vi har: fått en hel stad att sörja ett barn. Min arabiska svärmor, som går på badhusets sjukgymnastik, ringde en dag förfärad &  berättade att badhuset skulle hållas stängt framöver då en pojke hade drunknat. Fruktansvärt sa vi & lättade på vår ångest genom att berätta för hela Trelleborg. Jag frågade flera gånger om hon kanske hade hört fel! Nej nej, han hade drunknat & nu var badet stängt för utredning. - Hej hej har du hört så tragiskt, en liten pojke har drunknat. Hur kan sånt ens få hända? Jo svärmor fick ju höra direkt från badet..."
Sen gick det några dagar & svärmor kom på besök. Jag sa att jag hade svårt att släppa att pojken hade drunknat. 
- Den båjke inte dåd han bara KREEKS.. inte kvevs! Sån bra båjke inte dåd. Tack svärmor. Ska genast meddela alla i min mammagrupp att barnet  lever & endast är magsjuk. 

Vi (jag) har: varit på restaurang för första gången på väldigt länge. Givetvis valde jag & min vän att gå på en restaurang nere vid havet & fick således promenera genom en camping, en mindre skog & en badstrand för att över huvud taget nå destination. Väl där var vi givetvis de enda som hade orkat ta oss genom alla denna terräng för att få mat. Ensam med kocken/ägaren servitören (som för ren finess bytte tröja vid utförande av de olika momenten) gav utrymme för en del prat & min väns ord "Karin är jätte rolig, hon kan hålla en stand up hos er" var nära att kosta henne både min vänskap & hennes liv. När mannen/servitören/kocken/ & nu eventansvarig envisades med att skriva ner mitt nummer för att boka ett gig valde vi att lämna restaurangen. Med bestämda steg, bestämda skor (vinterkängor) & minusgrader gjorde jag vad vi nu kan kalla en Karinklassiker. Jag gick (för okänd gång i ordningen) nästan in i fel bil. Men faktorer som att vi inväntade skjuts, befann oss i konstig natur, bar bestämda skor & nyligen varit nära på att bli inbokad för högst oklart uppdrag på en restaurangscen- gjorde att första bästa bil som dök upp iallafall borde (enligt regler om karma) vara vår skjuts. Karma visade sig dock som vanligt vara en rövhatt & bilen som anlände tillhörde en boende på campingen. Jag vet inte vem som blev mest rädd- men av mannens blick att döma kände han sig inte längre helt trygg i sitt campingliv. (Jag ska för all framtid ringa till min skjuts innan jag kliver in i en bil, för att stämma av läget med en medhavd checklista. Är det dig jag har ögonkontakt med NU? Tryck på bromsen NU! Blinka höger NU. Annars är det en tidsfråga innan jag blir bortrövad)

(null)
Där någonstans mellan bokning av gig & stora bestämda kliv. 

/ Karin Wikström 

PS1. Vi vet alla att ingen kidnappare hade orkat med mig mer än någon minut. Jag hade snabbt återförenats med min frihet
PS2. glöm inte gillaknappen ❤️
PS3. Min svärmor må vara en dålig källa för nyheter! I övrigt är hon bäst! 


Kommentarer :

#1: Sofie

Hur många karinklassiker finns idag?

Svar: Många! Men få förenade med lycka & framgång.
Karin Wikström

skriven
#2: Anonym

Alltså jag måste välja mina tillfällen att läsa din blogg! Sitter i ett dödstyst rum med fina föräldrar som tittar på sina barn när de tränar och jag sitter här som en dålig ointresserad morsa och fulskrattar åt telefonen! Karin du är bäst!

skriven

Kommentera inlägget här :