Casting till Robinson- 37 Ipren & en flaska vin.


 
Efter att ha läst Spiderchick´s (en av de få bloggar jag ibland läser, in och titta vettja) lista över anlednignar hon inte skulle kunna vara med i Robinson började jag fundera på vad som hade hindrat mig att medverka och kom fram till listan som följer:
 
  • Flygrädlsa Jag har under min tid som globetrotter utvecklat en stark flygrädsla (det var väldigt nära att jag tog båten hem från Australien). Detta gör att jag frågar mig om jag ens hade tagit mig dit? Robinson utspelar sig på en ö på andra sidan jorden- risken att jag hade blivit strandad i mitt eget lilla Robinson på flygplatsen blir därför med ens överhängande. Två lugnande piller, en flaska rödvin och jag hade troligtvis hållt ett öråd redan i gaten, där jag hade röstat hem mig själv.
  • Döden Ja alltså, hade någon väntat sig att jag skulle klara mig ensam på ön, om så för en väldigt begränsad tid, hade jag högst troligen dött. Jag kan varken göra upp eld eller fånga en fisk, inte ens när det gäller liv & död. Frågan är om produktionen hade låtit en trilla av pinnen mitt i programmet? Eller de ingriper då med en tändare? ett fiskespö i smyg när kameran stängs av? Jaha, där dog hon, då fanns det inget mer att filma här, du lägger henne under palmen är du snäll Lars-Bertil..!
  • Min sociala begränsning Jag orkar med människor en viss, tämligen kort, tid. Jag är vad man kan kalla en kalas-socialiserare. Den dryga typen. Hamnar du vid mitt bord på en fest kan du vara säker på att du kommer få veta allt om min nya kvastbotste till trädäcket eller att jag förhör dig ingående om hur det egentligen gick med din sambos kusins mammas sköldkörtel? Blev det operation?  Jag tar liksom ut mig i sociala sammanhang så till den milda grad att jag bara orkar träffa folk ett par gånger per månad (på sin höjd). Tro fan det när man ska gräva i både samliv, släktforska & rangordna en livstid av framlidna husdjur under en & samma kväll. Till vardags mäktar jag därför inte alltid med att vara social. Då behöver jag tystnad (alltså att jag själv är tyst) samt lugn & ro. På Robinsonön hade jag varit utbränd redan i avsnitt 2. Utröstad i avsnitt 5. Och på lappen läser jag... Karin! - Hon var så glad i början men nu är hon som en helt annan person. Vi behöver mer positiv anda i laget.
  • Bekvämligheter Jag gillar sängar, mobiler, affärer, caféer and so on. Hade min personliga sak fått vara en civilisation så absolut, jag hade nog vunnit. Annars trivs jag bättre med tv, blogg & mobilmissbruk. 

(null)

Hade ni kunnat tänka er vara med i Robinson? 

/ Karin 

Kommentarer :

#1: Anonym

Nej. Aldrig i livet. Jag känner igen mig själv i din beskrivning av dig 😂

skriven

Kommentera inlägget här :