Profylaxens mecka & barnets ankomst

 
Så hur gick det nu med barnafödandet tänker ni kanske! Vi hade som sagt bestämt oss för att åka till Ystad för att leverera bebis denna gången vilket jag bittert ångrade redan i bilen på vägen dit. Den största anledningen till  min akuta ånger var Saids envishet rörande "snabbare väg" än den annars klassiska motorvägen. Envishet är bra tillsammans med kunskap. Den är mindre bra tillsammans med dålig internetuppkoppling (GPS: kör 3 km och gör sedan en U-sväng), tveksamt lokalsinne och födande sambo. Vi fick under sista timmarna som ettbarnsföräldrer se helt nya delar av Skåne. 
 
Den andra orsaken till min ånger var den information som så ovälkommet nådde mig under tiden vi utforskade skånes slätt, öppnades någon centimeter och gjorde U-svängar på befalning. Informationen kom via min egna födelsejour, min syster) som plötsligt tyckte det var läge att berätta vart jag egentligen var på väg - till profylaxandningens mecka! Jag som redan innan bestämt mig för att ta den smärtlindring som erbjöds, och gärna även den som inte erbjöds samt det jag själv kunde tänkas hitta i medicinskåpet, skulle nu förväntas andas ut barnet? In genom näsan ut genom munnen. Jag betackar mig. 
 
Said tror sällan att jag ska föda barn. Oavsett vad jag gör eller säger finns det alltid ett litet tvivel i honom. Två av två gånger, alltså ett utfall på 100% har han lämnat BB-väskorna i bilen och i smyg endast betalt parkering för någon timme. När jag sedan fått på mig den vita rocken och "armbandet" med födelsenummer börjar han skruva på sig lite obekvämt och fråga ungefär när det kan tänka sig passa att han lämnar mig en stund för lite hastigt uppkomna ärenden (som att jag inte vet var han ska). Innan Said gick på sitt sedvanliga kioskbesök, lite som när pappan i familjen köper tidningen på julafton, kom en barnmorska in för att lyssna på bebisens hjärta.
Och ungefär så långt hade jag lyckats förskjuta tankarna om  "profylaxandningens mecka" i tron om att det är bäst även för betald personal om de drogar ner den havande modern- tills just precis då. Barnmorskan som kom in hade nämligen med sig en tratt. En trätratt som hon la mot magen för att avgöra hur bebisen låg och hur hjärtljuden lät. Hon pratade också om deras badkar väldigt frekvent under trattupplevelsen och jag blev med ens övertygad- drogerna skulle närmast bestå av örtte och alvedon. Jag förberedde mig 50% för födsel och sparade resten av min energi till funderingar kring min eventuellt närliggande död. 
 
Jag var öppen 4 cm. Lika mycket som jag var öppen när jag skickades iväg för att föda Melker inne på Mc Donalds. Det var en besvikelse. Alla som fött barn vet att det finns en outtalad tävling om centimetrar man betat av innan man gett upp alvedon och värme till fördel för sjukhusvård. Även Said har lärt sig innebörden av centimetrarna och besvikelsen i hans ögon var påtaglig. Ingen high five. Ingen dunk i ryggen. Istället frågade han om vi kanske skulle se ett litet avsnitt av Farmen? Det var jag dock tydlig med att vi just precis inte skulle. 
 
Sen gick det fort. Vi skrevs in på förlossningen kl 18.00, undersöktes vid 19.00 och tre timmar senare var de 4 centimetrarna 10 och bebisen redo att komma ut. Trodde vi. Det skule dock visa sig att hon (bebis) inte riktigt lagt sig rätt och behövde snurra ner cirka två centimeter till. Detta snurrande är det i särklass värsta jag varit med om i hela mitt liv. Det kändes som värkar utan uppehåll i två timmar. Och under värkarna följde bebisen inte med nedåt i värken. Smärtlindring var för sent (örtte fick alltså utebli) och den lilla hjälp jag hade av lustgas togs ifrån mig även den. Detta eftersom att jag hade förvandlades till vad som kan liknas med en full 16 åring som vägrar stå på benen och lämna discot, trots auktoritärers ständiga uppmaningar. Jag ville inte mer än att andas lustgas. Jag frågade vid detta tillfälle i sann 16års anda barnmorskan om inte HON kunde plocka ut barnet och vad hennes arbetsuppgift annars kune tänkas vara? då kunde hon ju faktiskt gå hem till sig och inte stå där och tjata. Hon förklarade tålmodigt att "bebisen ligger precis här innanför". Vilken tur sa jag, att hon inte gått någon annanstans och vi alla är här helt i onödan. Poff tack hej goes the lustgas
 
00:15 kom hon till välrden, utan varken lustgas, annan smärtlindring eller profylaxandning. Barnet kommer liksom ut ändå. Trots man hyperventilerar,svär och vägrar. Trots man skriker efter snitt eller sugklocka (varför man ens kommer på att skrika efter sugklocka förblir ett olöst mysterium). Det är utan tvekan den vackraste stunden i livet, när barnet hamnar på ditt bröst (alla känner inte så, men för mig är det magiskt). En stor tjej på 4235 gram som jag direkt älskade till döds. När du ligger där dränkt i kärlek så ska det klippas navelsträng, sys och andra aktiviteter som hör födslar till. Även om det snarare käns som du och din kropp förvandlats till en gardin på en syslöjdslektion 1965 än en nyförlöst mamma. Syr du korsstygn eller vad är det som tar sån tid? Syr du mycket annars på din fritid? små raka stygn och så? 
 
Sen blir det fika, vägning, mätning, nättrosor, vuxenblöjor, smärtlidning (då passade det att leta fram nyckeln till medicinskåpet...) och sömnlöshet. Som nyförlöst tror jag inte någon kan sova? trots man varit vaken i minst ett dygn, gått igenom det tuffaste du kan utsätta en kropp för och bebisen sover som en sten på ditt bröst ligger du där klarvaken. Njuter, kanske gråter lite, får lite ångest, är lycklig och livrädd. 
 
 
ögonblicket som gör livet. Där bak hade jag kräkt ner allting lite sporadiskt, allt var en sörja av blod vatten och spya och tröttheten brutal. Men trots detta- det mest magiska i livet.
 
/Karin
 
 
 
 
 
PS1. Personalen i Ystad är fantastisk! med trätratt eller utan, med smärtlindring eller ej. 
PS2. klicka gilla om ni gillar läsningen
 
 
 
 
 




Kommentarer :

#1: None None

Fantastiskt skrivet som vanligt! Jag har också ifrågasatt den där tratten i en dimma av lustgas.

skriven
#2: None None

Fantastiskt skrivet som vanligt! Jag har också ifrågasatt den där tratten i en dimma av lustgas.

skriven
#3: Tant Nannis

Äsch! Nu gråter jag också! Fan vad fantastiskt, underbart, skrämmande, fruktansvärt & magiskt det ska bli att föda barn i sommar!! Jisses!! ❤️❤️❤️

skriven
#4: Tant Nannis

Äsch! Nu gråter jag också! Fan vad fantastiskt, underbart, skrämmande, fruktansvärt & magiskt det ska bli att föda barn i sommar!! Jisses!! ❤️❤️❤️

Svar: Ja SNART er tur <3
Karin Wikström

skriven
#5: Anonym

Så fint (och väldigt roligt) skrivet! Inte ett dugg avundsjuk på din resa genom Skåne.. Jag for två vändor till förlossningen på Karolinska sjukhuset som ligger nära oss och det var HEMSKT. Asså minsta lilla grop i marken eller sten eller vad som helst.. fy.
Och ang sömnen. Här har du en som somnade. Jag kunde inte hålla ögonen öppna. Min man har berättat hur jag började sluddra och ingen hörde vad jag försökte säga. Jag somnade mitt i samtal med personalen. Hade varit vaken i drygt två dygn tror jag och slumrat lite mellan värkar. Sen slutade ju allt med akut kejsarsnitt, så det var väl en pärs för kroppen. Men a.. jag somnade =P Hur underbar hon än var. Och hjälp vad skönt det var att faktiskt få blunda en stund.

skriven
#6: Paulina Gunnardo

Så fint (och väldigt roligt) skrivet! Inte ett dugg avundsjuk på din resa genom Skåne.. Jag for två vändor till förlossningen på Karolinska sjukhuset som ligger nära oss och det var HEMSKT. Asså minsta lilla grop i marken eller sten eller vad som helst.. fy.
Och ang sömnen. Här har du en som somnade. Jag kunde inte hålla ögonen öppna. Min man har berättat hur jag började sluddra och ingen hörde vad jag försökte säga. Jag somnade mitt i samtal med personalen. Hade varit vaken i drygt två dygn tror jag och slumrat lite mellan värkar. Sen slutade ju allt med akut kejsarsnitt, så det var väl en pärs för kroppen. Men a.. jag somnade =P Hur underbar hon än var. Och hjälp vad skönt det var att faktiskt få blunda en stund.

skriven
#7: Hanna

När jag skulle få dottern så överdoserade jag lustgasen så mycket att jag fick ljud-och ljushallucinationer. Dock så fick jag behålla den ändå. Det var väl ingen som märkte hur borta jag var.... :-) Kul att du delar med dig av din förlossning. :-)

Svar: Haha! åh, jag var rätt tydlig med min inställning till förlossningen och lustgasen (lustgasen tänkte jag andas, föda tänkte jag inte!) skulle mörkat bättre!
Karin Wikström

skriven
#8: Linda

Grattis till bebben! 💐

Svar: Tusen tack🌸
Karin Wikström

skriven
#9: Anonym

Skön du är, äntligen nån som är brutalt ärlig och inte ska förfina allt. Inte ofta jag sitter o skrattar högt för mig själv annars😂 Ha det bäst🌷

Svar: haha åh tack <3
Karin Wikström

skriven

Kommentera inlägget här :