Typ kändis.


På stan. 

[ser hur två kvinnor viskar & pekar] 

-visst är det hon?!
Jag sträcker på mig lite extra, drar en sväng med håret & tänker jo men v i s s t är det jag alltid! Bloggaren & skribenten Karin! Trelleborgs egna lokalkändis! Autograf kanske? 
- Ja! hon som jobbar med Tina va?

(null)
Lägg fejset på minnet.

/ Karin 

PS. Du som jobbar med Tina. Du är typ känd. 

Tälta eller våldta? - mobilförbud råder.

 
Jag har fortfarande inte fått något sponsringserbjudande av PC eller MAC, vilket jag kan tycka är lite märkligt? Vad annat kan dem ha för sig än att följa min blogg? Bloggen ligger därför lite på is, eftersom jag inte orkar eller för den delen vågar skriva på min mobiltelefon. Till mitt försvar(för jag vet faktiskt att där är en del av er som ihärdigt hänger kvar i väntat på uppdateringar) tänkte jag sammaställa en kort lista vad jag lyckats åstakomma under åren mobiltelefonen varit en del av mitt liv (är ju så pass gammal att det finns ett före och efter tekniken).
 
Som stark etta kommer tillfället då jag skulle börja min utbildning till behandlingspedagog! Vid intervju och uttagning inför utbildning träffade jag en tjej som visade sig bo nästan granne med mig i Malmö där jag då bodde. Vi tog en fika efter intervjun, blev lite sådär kompiskära i varandra som man kan bli, bytte nummer och väntade med spänning på antagningen. Vi kom båda in och fick via brev information om att utbildningen skulle startas upp med en kick off. JA! kick off! kul, tänkte jag och mitt då icke detoxade sinne såg ölhävartävling säckhoppning framför mig. Tills jag fortsatte läsa och ordet LÄGER nådde min näthinna (eller hjärna? sker det samtidigt?)  Det borde jag har förstått- att blivande behanlingspersonal inte ska dratta runt  berusade i sopsäckar - men läger? min inre bekvälighetssnobb skrek nejvetduvad och evenemanget skulle givetvis bollas med min tilltänkta nya vän!
 
- Hej! läste du lappen från Eslöv? Står att vi ska på läger? jag som hade hoppats på fylla? har vi valt rätt utbildning?  / Karin
- Ja. Det känns ju inte superspännande... vad är vi, 12? / Nyfunnen vän
- Ja jag vet inte om jag ens vill följa med! Tror du vi måste våldta med någon helt okänd? / Karin 
(tystnad)
 
Min telefon tyckte alltså att ordet våldta var mer lämpligt i sammanhanget än tälta- ordet jag hade valt. Innan jag upptäckte mitt misstag och hann förklara mig spreds en märklig tystnad över vad som kändes som hela vårt bostadsområde. Varför och vem tänkte Karin våldta? Vi redde ut begreppen och jag fick min vän till slut. 
 
Jag och min då nyfunna vän. På läger. 
 
En annan mobilrelaterad händelse var när jag installerat appen facebook på min första touchtelefon och jag hade nyss träffat en kille jag var lite intresserad av. Jag kunde inte hantera varken appen eller telefonen, vilket naturligtvis inte hindrade mig från att göra just detta. Jag satt på tåget och tänkte att det var ett ypperligt tillfälle att snoka lite på denna kille och skrev in hans namn i sökfältet "JOHAN NILSSON" (hette han inte) och klickade "uppdatera".  Jahaja. Det visade sig att det jag trodde var sökfunktionen var statusuppdatering. Inte heller visste jag hur man backade, tog bort eller gjorde om. I flera timmar flaggade jag ut hans namn! Karin Wikström: Johan Nilsson. Ni fattar pinigheten?
 
Jag har även bjudit in en forna hyresvärd till min kompis 30 årsfest och propsat på att människan borde hålla ett tal- i tron om att det var kompisens mamma jag skrev till. Jag har återberättat en konversation med min chef- till min chef. Jag har laddat upp en bild på håret innuti min näsa i en annons där jag försökte sälja en jacka. Jag har skickat bilder på mina barn till okända människor. Jag har liksom gjort mitt. 
 
Tills jag har en fungerande dator kommer därför bloggen vara lite si och så, ungefär som mitt mobilanvändande. Jag är glad att ni hänger kvar!
 
/ Karin 
 
PS. Glöm ej gillaknappen om ni gillar <3