En underkänd 18 månaderskontroll -men en jäkla glad tröja.

 
Nu har vi gått in i gravidvecka 36 och en ny form av odugliget inträder för varje ny vecka. Inte alls så att jag var duglig på något vis innan- men nu kan vi nog alla vara överens om att det har nått en ny nivå. Inte nog med att jag som en del av samhällets befolkning rentutav utgör en fara i mina dagliga göromål, så är jag nu helt klart ett hinder i Melkers vardag och utveckling. 
 
För exempel så var det häromdagen dags för den omtalade 18-månaders kontrollen på BVC. Ni som inte vet vad detta är, så handlar det om att utföra diverse tester på ditt barn, så att du sedan i mammagrupper eller andra obehagliga sammanhang kan jämföra ditt barns kunskaper med andras. Det kan låta såhär:
 
Mamma  Gunilla: Jag är så stolt över Melvin, han staplade 4 klossar på 18 månaderskontrollen, sen pekade han ut näsa och mun & hämtade en boll! 
(ja ni förstår, det är inte inträdesprov till Mensa det rör sig om direkt)
Mamma Petra: åh vad duktig han är! Rut staplade också torn, tror hon la 7-8 klossar! och sa ord på både spanska och svenska! BVC-sköterskan va så imponerad!
Mamma Ingela: Min lilla Richard läste upp hela alfabetet! Sköterskan sa att det var vääääldigt unikt för hans ålder. Men så var jag ju väldigt noga med min kost som gravid. Ingen lax, ost eller annat! och tränade mycket. Det finns ju studier som visar att det ökar intelligensen hos barn. 
 
Ja ni fattar.
 
Så kommer vi till Melker och hans mamma. Oron över 18 månaders testet hade hängt över oss som ett litet moln under en tid redan, då Melker inte bemästrat varken utpekande av kroppsdelar eller andra ord än "hej och mu". Vad skulle hända om Melker inte passerade testet med en OK stämpel?  skulle han tvingas förbli 18 månader tills han lärt sig? skulle vi få indraget barnnbidrag på grund av bristande föräldrakompetens?
 
Dagen för 18 månaders kontrollen var vi tämligen ur form. Båda med sömnbrist & Melker med snorig näsa därtill. Jag ska inte ljuga och påstå att vi inte tränat lite mer intensivt på språket dagarna innan (jag inser att min bristande studieteknik är påväg att drabba tredje part) men när man är oduglig & gravid räcker energin typ till att fråga "Melker var är ditt öga?", han slår sen en bok i huvudet på sig själv och man avrundar lektionen. 
 
Inne hos BVC gick det till ganska snarlikt. Sköterskan ville visa Melker några klossar och min oduglighet gjorde att jag inte ens kunde finna pedagogik nog till att titta på klossarna gemensamt med Melker, utan släppte helt sonika ner det lilla barnet på golvet med instruktionen "så gå bort och bygg nu". Nu hade han visserligen ingen bok tillgänlig att dra till i sitt huvud utan använde istället golvet som flyktmetod. Efter denna start gick det inte att vända. Melker var trött och skitarg och jag var opedagogisk och lyckades inte tänka klart en enda tanke. Resultatet blev att Melker istället för att bygga torn och peka ut kroppsdelar, välte ut sköterskans kaffekopp, drog ut några viktiga sladdar ur datorn, fastnade i gappet mellan stolsryggen och sittdelen på en stol, bet huvudet av ett gosedjur och skrämde en van BVC sköterska till tystnad. Jag vet inte om hon i egen stressreaktion valde att låta oss gå med orden "vi ser hur det ser ut om nått år, då kan han säkert visa mer" men Melker verkar få kalla sig 19 månader när det är dags och vi behålla barnbidraget. 
 
Ironin när man klätt på sin son en björntröja med texten "so happy" och han gråter utan uppehåll i 30 minuter.
 
Efter denna incident har det varit hårdträning hos Melkers farmor som är långt mer pedagogisk än vad jag lyckas vara i detta tillstånd. En timme tog det innan han både pekade ut kroppsdelar och hämtade föremål på efterfrågan. Jag förstår nu att det inte var en lögn att Said och hans syskon fick öva inför syntesten i skolan. Han kan fortfarande tavlan utantill. 
 
Ja, men vecka 36 som sagt och jag är tacksam om jag kan tänka klart en tanke jag påbörjat eller för den delen få mina gravidjeans (märk väl gravidjeans, alltså byxor sydda efter mått farkost) över mina lår. 
 
Nu har vi börjat räkna ner till lillasysters beräknade ankomst. Jag hoppas dock att själva räknandet inte har någon inverkan på tidsförloppet då min oduglighet skiner igenom även här. Mitt räknande sammanfattas från och med nu med ett "hon kommer snart".
 
 

Kommentarer :

#1: Sofia

Hahaha, alltså jag förstår ju hur det måste kännas (fast våran virvelvind är bara 8 månader) men jag skrattade högt flera gånger när jag läste detta. Igenkänningsfaktorn är hög från idag då vi var på babysim och alla andra barn betedde sig så lugnt och fint medan Zackarias skrek (av glädje, tack och lov) i princip hela tiden så jag trodde att allas trumhinnor skulle spricka. Och när ledaren simmade runt med flytleksaker till alla barn som de så gladeligen tog emot.. vilket Z också gjorde, men sedan smashade den mot vattenytan och stänkte ner hela ledarens face. Såatteh... 😄

Svar: Hahaha men härligt ändå; att det var av glädje :) får har folk lite mer överseende 😅
Karin Wikström

skriven
#2: Janet

Nej, gode jord så roligt! Lärde hon din man och hans syskon syntavlan utantill? Det ät typ det roligaste jag hört i hela mitt liv! :-D

Svar: Ja! Riktigt roligt! Tror de övade inför fler ”teater” hemma! Ingen press på god syn liksom haha! :)
Karin Wikström

skriven
#3: Sandra

Hahaha! Älskar den här bloggen! Sån hög igenkänning och det är underbart!! Så trött på alla "perfekta" PK-morsor!
Kram till dig!

Svar: åh tack för din fina kommentar! =) ja PK mammorna äter upp ens ork strax efter man levererat sin föstfödde! de borde ha ett eget forum att gagga i och låta oss vanliga dödliga vara ifred ;) Kram!
Karin Wikström

skriven

Kommentera inlägget här :