En dag på förlossningen & själen är såld till staten.

 
Senaste tiden i detta hushåll har gått i kräkandets tecken. När jag blev gravid denna gången bestämde jag mig (så fort jag hade samlat mig och lagt ifrån mig penna och avskedbrev) att detta, det skulle bli en toppgraviditet! Jag som tränade hela graviditeten med Melker tänkte att denna gång ska jag slå alla rekord- jag ska jag satsa järnet! En sund graviditet med mycket träning och nyttig mat! så kroppen skulle orka två täta graviditeter med allt vad det innebär. Jag kan sammanfatta resultatet med ett stort HAH! Nog att jag mailade en mamma-PT för tips att hålla igång löpträning och kosttillskott. Men ungefär där tog hälsoresan abrupt slut. Jag kan räkna det till 2-3 besök på gymmet (varav ett bestod i att hämta ut ett kvitto) möjligen en middag med en liten hånleende broccoli som fick ödet sopvägen istället för magvägen och någon promenad här och där. Nej trevliga energiska graviditeter är inget man varken kan planera eller skapa. Min kropp valde 9 månaders spya istället för löpning, vitt bröd och vatten istället för kosttilskott och soffan istället för gymmet. Och har du inte själv upplevt att din kropp varit allergisk mot både din vilja och din graviditet, så kommer du inte förstå vad jag menar (inget "DU äger din kropp" flum tack, jag är totalt ägd).
 
I tisdags hade jag kräkts i princip utan uppehåll i 12 timmar. Kroppen visade sig alltså från sin mest medgörliga sida. Efter ett samtal med förlossningen beslutades att jag skulle komma in på kontroll och möjligen få dropp om det behövdes. Jag informerade givetvis Said om beslutet och han tog det ungefär lika bra som när värkarna startade med Melker (då frågade han om han kunde läsa klart kapitlet i sin bok först). Denna gång låg fokus visserligen inte på någon lektyr, men väl på något annat än just en resa till förlossningen. Bland annat skulle han lite snabbt göra upp en plan för ovanvåningens renovering, sätta igång en tvätt (oväntad manöver), hämta in grannens post och öva "ögon näsa mun" med Melker. Om någon BVC-sköterska skulle få för sig att göra en akut uppföljning av vårt senaste besök  under tiden vi var inne på förlossningen, antar jag. 
 
När jag och Said pratar om förlossningen som väntar så pratar vi kring den som om vi förblir samma människor inne på Lunds sjukhus, som vi är resten av tiden i vårt liv. Detta är en villfarelse av största slag. Ingeting är sig likt efter att vi klivit in igenom de dörrarna- och det är något vi borde ha lärt oss vid detta laget, ändå intar vi genast samma totalt värdelösa roller. 
 
Jag har en väl etablerat gammal sjukhusskräck med vitrocksbeklädda auktoritärer som främsta hot. Detta gör att jag blir totalt medgörlig, på ett dåligt sätt. Jag, som i vanliga fall är tämligen noggrann med att framföra både vilja och åsikt i sammanhang där det behövs blir till en tyst tack & ja-sägare. Under förlossningen med Melker gick det så långt att jag är ganska säker på att jag sålde mig själv till något forskningsprojekt mitt i alltihopa. Javisst doktorn, tack doktorn, absolut doktorn. Sen signerade jag några papper och födde ett barn. Ett barn som kanske ryska staten äger, vem vet. 
 
Tisdagens besök gjorde sig ingen skillnad. Jag gjorde som jag blev tillsagd, tackade för information som "ja förlossningen kan vara igång..." (det är inget man i normala fall tackar för när man ligger med dropp och kräker ner en halv avdelning). Som tur är fick jag en spruta bricanyl för att avstanna värkarna, trots allt (om det inte var något annat forskningsrelaterat innehåll, jag bara tackar). Saids roll i ett förlossningsrum är oklar. Han regredierar till tonåren i tydliga intervaller där han pillar sönder utrustning, drar iväg med min dropp för att illustrera någon arabisk krigsfilm eller frågar sköterskan saker som "hur fungerar dropp EGENTLIGEN" . Han intresserar sig även för  saker som tex medicininfarten som ska på plats. Detta så till den milda grad att alla i rummet funderar på om han är läkarstundent (alla hoppas) eller om han helt enkelt tänker koppla ett eget dropp hemma, för nöjes skull (ingen hoppas).
 

Just det, en annan sak Said gör i förlossningsrum är agerar fotograf av min sura sorgliga jag. Han bedömer även sina bilder högt med ord som  "denna blev bra Karin"! 
 
Vi fick till slut åka hem med ett "ja vi ses kanske väldigt snart igen, om bebis vill komma". Det hoppas jag inte, ditt lilla troll tänker jag med kräkpåsen i ena handen och Said i andra! Ja det gör vi kanske! tusen tack för att hjälp! säger jag och får fram en kräkpåsvinkning av sällan skådat slag. Said pillar på dörrknappen, spritar sina händer för 89:gången i rad & säger "mm men undrar fortfarande hur dropp egentligen kan fungera"
 
 
 
Glöm inte klicka på gilla-knappen om ni gillar läsningen <3

Kommentarer :

#1: Tove Kjaerran

Haha åh, herregud. Jag gör verkligen mitt bästa för att leva mig in i dina plågor, men du skriver så otroligt bra att jag mest sitter och skrattar för mig själv här bakom skärmen. Håller alla tummar för att de resterande dagarna är bättre och mindre kräkfrekventa!! Njuter av underbar läsning på denna (för mig nya) blogg sålänge!

Svar: Tack för din kommentar, så roligt att du har hittat hit! ska kika in på din blogg nu med =)
Karin Wikström

skriven
#2: Johanna Cook

Hej Karin, jag hittade till din blogg så sent som förra veckan. Har hunnit läsa mig igenom ett halvår nu och jag måste säga att du är en solklar storfavorit! Herregud så många olämpliga platser jag börjat jobba asgarva på när jag läst (eller bara i efterhand tänkt på) dina inlägg... jag måste sluta läsa på bussen och definitivt vid läggning av min 1.5 åring... just ja. Mycket möjligt att igenkänningen ligger där. Att jag också har en 18månaders, är gift och ganska nyligen köpt hus.
Sluta inte med dina briljanta texter tack. Mitt liv blev genast aningen festligare med din blogg som krydda 😀

Svar: Men wow så fin kommentar, tusen tack! så glad jag blir! Dock ledsen att jag förstör era nattningsrutiner eller ditt anseende på bussen ;) Kram till dig!
Karin Wikström

skriven
#3: Sandra

Hahaha! Älskar ditt sätt att skriva! Din Said påminner starkt om min egen sambo när vi fick vårt första barn! Han provade om skötbordet gick att fälla ner, testade persiennerna, gåbordet (höjde det till max...), pillade på allt osv osv...

Svar: Hahaha! och egetnligen står man inte ut med att en annan individ andas lite högt i närheten av en.... så går dem loss på inredningen? ska skriva en manual till min sambo inför denna förlossning. En manual han kommer glömma hemma tillsammans med allt annat viktigt haha!
Karin Wikström

skriven
#4: Hanna

Jag har precis hittat din blogg och är helt såld! Du skriver fantastiskt roligt! Men jag måste fråga; är det pga graviditeten du kräks så intensivt nu eller är det kräksjuka?

Svar: Å vad roligt att du gillar bloggen! Välkommen =) jo jag kräker för att jag är gravid! en magsjuka hade nästan varit att föredra då de sällan varar lika länge som en graviditet... Men snart så, vänder det... nog =)
Karin Wikström

skriven
#5: Emma

Hej på dig, hittade dig via Blogg.se hemsida och gillade din blogg, så fint skrivit av dig och önskar dig all lycka till med resten av graviditeten...

Titta gärna in i min blogg och lämna gärna spår efter er i form av kommentarer, bloggar du så lämna din bloggadress så kommenterar jag din blogg med..

Mvh Emma.

Ha en fortsatt skön kväll med er.


Svar: Tack för din kommentar! självklart ska jag titta in på din blogg! Kram
Karin Wikström

skriven
#6: Johanna

Hahaha alltså! Har inte skrattat och lidit för någons skull samtidigt någon gång! Vilken upplevelse! Illamående undergraviditeten är hemskt! Jag förstår inte hur man egentligen genomlider det(fast att man alltid gör det) hoppas verkligen du får må bättre snart! Kram

skriven
#7: Johanna

Hahaha alltså! Har inte skrattat och lidit för någons skull samtidigt någon gång! Vilken upplevelse! Illamående undergraviditeten är hemskt! Jag förstår inte hur man egentligen genomlider det(fast att man alltid gör det) hoppas verkligen du får må bättre snart! Kram

Svar: Haha tack! ja man bara gör det liksom. Överlever och väntar på bättre tider! tack för din fina kommentar! Kram
Karin Wikström

skriven
#8: Anette Normann

Ta gärna en titt på min blogg, jag gick igenom en svår graviditet samt prematur födsel ❤️ vi mår bra idag 6 månader efter !
Du är jättefin som gravid och du är grym!!!

skriven

Kommentera inlägget här :