100-åringen, spanaren & cykeltjuven

 
 Jag har inte tid. Fast jag ändå på något vis har all tid i världen. Skillnaden på att ha tid & tid, handlar mest om hur man spenderar den. Tid har ju alla. Förr hade jag exempelvis väldigt mycket tid till att röka Malborough light på min extremt pyttiga balkong på Kyrkogatan i Lund. Det känns i efterhand som att man hade ganska mycket tid, när man kunde sitta där i sällskap av sig själv och röka cigarett efter cigarett utan att någon annan behövde en. Ett litet, litet cafébord med två stolar var precis vad som fick plats på balkongen. Men då fick jag själv avvara någon kroppsdel, oftast benen, som fick stanna kvar inne i vargsrummet medan resten av mitt jag satt på balkongen. Ibland, när kontrasterna av solbrännan blivit för stor var det huvudet som fick stanna inne i vardagsrummet en stund, vilandes över tröskeln. Jag hade en 100-årig granne på den tiden. Tämligen praktiskt om man, som jag, arbetade skift och varken hade en vettig musiksmak eller dygnsrytm. Jag såg henne väldigt sällan, vi pratade oftast genom planket på balkongerna. Jag minns att jag undrade om hon också befann sig delvis inne i sitt vardagsrum, eller om hon förstod att hon ibland höll en full konveration riktad åt mina bleka "vardagsrumsfötter".
 
En dag när tre fjärdedelar av min kropp satt på balkongen och rökte Malborough med gott mod dök en man upp. Mannen, som hade rakat huvud, urtvättad t-shirt och jeansväst kvalade direkt in i fördomsfacket för cykeltjuvar (alla vet vi att hårlösa västbeklädda män omöjligt kan ha ett dagjobb). Jag vill gärna hävda att min kommande insats handlade om väl utvecklat civilkurage i kombination med spontan grannsamverkan men mest av allt rörde det sig om min dåliga ekonomi och min cykel som enda färdmedel. När mannen gick där, fram och tillbaka utanför min balkong, redo att vilken sekund som helst fullbodra sitt brott samlade jag ihop mina kroppsdelar och mitt mod och utbrast: Har du något ÄRENDE hos CYKLARNA? (det lät inte alls så utanför munnen som inne i huvudet). Mannen tittade upp mot min balkong och att döma av hans blick hade han inte väntat sig något sällskap. Han hälsade dock och sa att han bara tittade runt lite. Jaja, direkt från missänkt till skäligen misstänkt gubbe lilla, tänkte jag och tuffade till mig ytterligare:JAHA men har du inte en cykel som är din här så förstår jag faktiskt inte vad det finns att titta på? Mannen såg något mer besvärad ut än tidigare men jag tyckte mig även se något roat över hans ansiktruttyck. Kanske gladde han sig åt att jag la min näsa i blöt och tänkte nu avrätta mig som den yrkeskriminella han var?  Jaha vi har inte träffats innan? Jag heter Anders, det är jag som äger fastigheten! Jag ser bara över möjligheterna av att bygga ut cykelställena, då ni visst hade ett önskemål om det! 
 
Jahaja. Fastgihetsägaren. Min hyresvärd. Han jag skulle svara till när min 100 åriga granne byttes ut mot någon mer hörande (att en 100 årings död befinner sig strax runt hörnet är ofrånkomligt). Han hade jag precis utövat årets karatekränkning på, Jag tackade för mig och backade in samma väg som jag kom ut. Jag träffade aldrig Anders igen. och vet än idag inte hur det gick för hans utbyggnadsplaner. "döm inte hunden efter håren" skulle också kunna heta: döm inte en simpel man i väst, om du själv ligger på ett balkong golv och röker en årsförbrukning av cigaretter (det finns ingen som tror att du har ett jobb du heller).
 
Idag har jag spenderat samma tid som jag hade då, dock har den spenderats i egen trädgård och med förmånen att ha hela kroppen utomhus samtidigt. Tiden har i sin helhet gått åt att passa upp små mini royaliteter som krävt lika mycket uppmärksamhet nu som min balkongspaning då. Och när jag spankulerat längst med Trelleborgs gator, i nedkräkta kläder & mahognyfärgat hår (mer om det en annan dag) är jag övertygad om att ingen balkongspanande människa någonsin skulle kunna tro, att jag faktiskt har ett jobb.
 
 
 
 Bild stulen från google.

Kommentarer :

#1: Hanna Karlsson

Haha, härligt inlägg!

skriven
#2: Anonym

Hehe skillnaden är Karin, att samma person hade i mina ögon, varit skäligen misstänkt för att sen bli på sannolika skäl misstänkt 🙈

skriven

Kommentera inlägget här :