Gangbang & den långa vandringen.

Flera av er tänker säkert "skäms hon inte" när jag vitt och brett fläker ut hur jag beter mig på daglig basis och svaret är för det mesta nej. Jag har sällan vett att skämmas. Det finns dock undantag, de tillfällen där jag definitivt skämts i stunden och krävt att tid ska passera för att sedan kunna skratta åt min dumhet (som oftast är upphovet till händelserna). Jag tänkte därför dela med mig av några händelser som jag inte med ens hade ett skämtsamt förhållningssätt till men som nu i efterhand toppar mina dumhetslistor: 

  • Den första punkten har jag valt att kalla den långa vandringen och den utspelade sig i Arlie beach, Australien. Efter en tre dagars segeltur ute på Whit sundays med en bunte gränslösa asiater & en nattlig snarkfrekvens likt en månlandning (föreställer mig just månlandningar lite stökiga) var både jag & mitt resesällskap, Anneli, dödströtta snarare än utvilade. Vi skulle till fots ta oss från den lilla hamnen till ortens busshållsplats. Under tiden vi gick där med våra tunga väskor & sönderbrända axlar möttes vi av många konstiga blickar. Gång på gång blev vi synade uppifrån och ner och vi frågade oss flera gånger har de aldrig sett turister innan?! Väl framme på busshållsplatsen stod det klart att ortsborna troligtvis visst hade sett turister tidigare. Vad de troligtvis inte sett lika ofta var en brunbränd turist, bärandes på en tung väska, i slitna flipflops, risigt saltvattenhår & en turkosblå tubtop. En tubtop som utan bärarens vetskap glidit ner och satt sig strax under brösten. Likt en korsett utan BH-delen. Som att det skulle vara så, ett nytt "bränn BH:n koncept"där jag tagit täten med mina fria bröst. Så var det inte, den var bara för gammal. Bara för elastisk.
  • På stark andraplats kommer en annan Australien incident & den utspelade sig inte allt för långt ifrån ovanstående trauma. Jag är dock tämligen tacksam att de inte skedde i kombination. När vi skulle åka med nattbuss i 11 timmar mellan två städer hade min kompis fått sömnpiller (they said) av sin pojkvän för att underlätta natten (brottet är preskriberat). Ordningssamhet & försiktighet är inte direkt ledorden i min personlighet men jag valde ändå att endast ta en tablett till bussturen & sparade den andra tabletten till ett annat tillfälle (en tablett skulle visa sig räcka gott & väl för ändamål såsom öppen hjärtkirurgi). När vi senare under vår resa anlände till staden Byron bay hade vi laddat flera dagar för en festkväll ute. Dagen spenderade vi på stranden där vi planerade kvällens festrutt, outfit & förfest. Solen gjorde sitt & påvägen hem slängde jag i mig två alvedon & en flaska vatten för att mota den antågande huvudvärken & orka kvällen. Väl tillbaka på vårt Hostell korkade(pillade?) vi upp vårt billiga lådvin, bjöd in grannarna på förfest (som sig bör) tog en cigg och... somnade. Jag hann presentera mig för grannskapet, slå upp vinet & sätta mig på sängkanten innan jag likt döden rasade ihop i en snarkande på gränsen till medvetslös hög. Och där låg jag i 14 timmar. När jag väl vaknade upp var festen över, utcheckningen passerad & vänskapen till mitt resesällskap väl prövad. Det är inte så coolt att vara den som är mest taggad på fest, bjuda in kreti & pleti, säga skål & sen bli dödförklarad . Då får man skämmas. (Det var alltså inte 2 alvedon som jag tog mot huvudvärken utan 1 alvedon & ett sömnpiller, som ni kanske räknat ut). Skämmas bör även läkemedelsindustrin som inte tillverkar sömnpiller i månform eller regnbågsfärg. 
  • På tredje plats kommer en händelse som gör att jag återtar konceptet inbördes ordning, då denna isåfall borde ligga etta. Det har tagit mig 20 år att bearbeta och än idag får jag lite stressutslag vid blotta tanken. Tänk er en klassisk kalasdag av sedvanligt slag. Gäster, smörgåstårta, familj, finporslinet & hur går det nu i skolan Karin. Jo tackar som frågar! Skolan var jag inte så aktiv i. Däremot var jag en jäkel på häng i rökrutan & flaskläsk i korridorerna. Och snappa  upp balla ord. Just denna kalasdagen hade jag en mindre dispyt med min styvpappa & bestämmer mig för att använda mitt nya balla ord. Jag tänker inte utveckla vidare varken innan eller efter citat, utan låter det tala för sig själv: (tystnad på kalaset) men DU! Du får inte vara med i vårt gangbang! (Fortsatt tystnad på kalaset), 

(null)
Whit sundays 2009, iklädd aktuellt klädesplagg. 

/ Karin 

Glöm ej klicka gilla, om ni gillar inlägget ❤️

Urinprov & snabba fingrar

 
Idag är det skönt att vakna upp till en ny dag. Detta då gårdagen levererade både en och två tillfällen där du som vanlig samhällmedborgare kan vara tacksam att du inte är jag. En kombination av amningshjärna och personlighet tog mig genom följande:
 
  • Jag dundrade in mitt i Öppna förskolans skönsång. Min oblyga entré följdes genast av tystnad och sångledarens röst: Är du ny?! Nope nix , nej nej, icke ny inte, jag är gammal (motsattsen till ny?) jag ska in DÄR på undersökning svarade jag och pekade mot mödravårdens ingång. -Ja okej men vagnen får du inte ha med dig in här! Vagnen ja, den hade jag missat att ställa ifrån mig.Jag blev alltså inte inbjuden och välkomnad till en mysig sångstund i kristi namn, utan vuxen-tillrättavisad. Jag berättade även för större delen av Trelleborgs mammor och pappor att jag både är av en gammal sort och att jag nu skulle upp i gynstolen. Var du en av dem? då vill jag bara säga att jag ändå inte hade velat vara med. Jag har andra kompisar.
  • Väl inne på mödravården glömde jag lämna mitt urinprov i luckan avsedd för just detta och lämnade därför toaletten med muggen i handen likt en trofé. Där sprang jag osökt runt ett tag, innan jag även där blev stoppad, tilrättavisad och fråntagen min mugg. Jag gjorde i och för sig inget anspråk på den och jag visste mycket väl var den hörde hemma. Men insikten hade gärna fått komma i tystnad och gått lite mer obemärkt förbi. 
  • Jag har skickat en video av mig själv och mitt barn till en vilt främmande människa på Instagram. Inte en söt video med en välsminkad supermorsa och ett sockersött väluppfostrat barn inte, utan en överdrivet skånsk utbränd mamma som springer runt med urinprov i mödravårdens lokaler och förstör sångstunder med vagnrelaterade regelbrott. SKA MOURFAR KUMMA PO MIDDA IDAU MELKOR!? hör man ljuda i bakgrunden av en glad unge som trycker i sig glass till mellanmål. →Video skickad. Hur är det ens möjligt?mina fingrar är så tjocka och snabba att jag inte borde få komma i närheten av en touchskärm. Låt oss alla bara ta en minut av tystnad och vara tacksamma för att jag inte sitter och vaktar  fjärkontrollen till ett massförstörelsevapen. Att vara 80talist måste vara den sämsta teknologiska förutsättningen? I gluggen av VHS och Iphone föddes vi. För unga för att inte begripa, för gamla för att göra rätt. 
Glass(k)ungen.
 
/ Karin Wikström 
 
PS1. Ofredande är ett brott i svensk rätt. Det definieras i brottsbalkens kapitel 4, §7: Den som fysiskt antastar någon annan eller utsätter någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande döms, om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt, för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år. 
PS2. Ni glömmer väl inte gillaknappen? 💓
 
 
 
 

Östrogengängets kulörval

 
Minns ni hur jag i förra inlägget skrev om hur jag numera tvingas spankulera längst med gatorna i en lätt mahognyfärgad hårton? och varför gör hon det tänker ni, hon som sedan tonåren haft en kronisk fobi för röda hårtoner? (då mina tonårsfinnar inte direkt drog någon fördel av att röda toner lyftes fram). Faktorerna som bidragit till min numera rödlätta hjässa är 1, Saids ofömåga att förstå att det inte endast är förpackningens utseende som är betydelsefullt vid ett inköp, även färgkod ska stämma överens med önskemål. 2. Melkers förkärlek till kartonger och prylar som potentiellt skulle kunna ha ihjäl honom vid förtäring. I detta fall bidrog hans iver att dricka innehållet till att den felaktiga förpackningen och dess innehåll skiljdes åt 3. Vårt hushålls inställning till sopsortering eller bristen på densamma. Hade vi varit något mer miljövärnande hade kartongen legat obesudlad i pappersinsamlingen och därmed kunnat kikas på vid behov.  4. Amningshormoner som är galet överdrivna i sina kulörval. Nog att färgen var ett felköp och skalan lutade mer åt kastanj än ischoklad- men man behöver ju inte flippa helt bara för man är ett sammansvetsat östrogengäng. Denna hårfärgen hann inte mer än nudda hårbotten innan livets färgexpolsion tog vid. Årets snabbaste urtvättning, månadens mest högljudda utskällning, veckans absolut djupaste sopdykning kunde inte rädda det inträffande. Jag har därför bockat av ytterligare en punkt av saker jag inte skulle göra som mamma.  Färga håret mammarött.
 
/ Karin Wikström
 
PS. Jag tog faktiskt en bild på färgen innan de stora panikmomenten utspelade sig. Dock verkar Gud vilja förskona er från synen och har raderat bilden från min telefon. Så synd.