Gravid småbarnsmamma- att framföra barnsång i en toastol.

 
Dagarna i den nya graviditeten rullar på, oroväckande fort. Det är just detaljen av att graviditet leder till ett barn som skrämmer mig lika mycket denna gången som föregående. Jag har inte den blekaste aning om hur jag ska klara att ta hand om Melker OCH en bebis? Samtidigt. Speciellt inte eftersom utmaningarna med att vara gravid och ta hand om Melker kan anses vara tillräckligt. 
 
En lista följer av upplevelser som småbarnsmorsa och gravid:
 
1. I början av graviditeten kräkte jag en del. Det är inte så att en ettåring tar hänsyn till sin mammas allmänna mående- det ska ingen tro. Jag har därför legat med huvudet i en toalettstol och kräkt medan jag samtidigt framfört tonerna av "här kommer pippi låånngstrump..tjolaheeej...tjolahopp.." och uppmanat ettåring till dans istället för toalettborstförtäring.
2. Jag har gått långt från kostcirkeln och livsmedellsverkets alla rekommendationer. Det är lätt (hör på mig här nu, som påstår att ni andra har det lätt) som en icke-gravid att se fördelar med att servera grillad kyckling, äggröra och köttbullar. Som gravid är det inte lika självklart. Om du inte vill återgå till insidan av toalettstolen och "här kommer Pippi långstrump" vill säga. Att kräkminimera vardagen innebär indragning av vissa livsmedel under en period. Mitt barn har alltså blivit deltidsvegan vilket har haft varierande konsekvenser. En konsekvens är att vi numera ser glass, digestivekex och vitt bröd som en tillgång i skafferiet, snarare än ett samhällshot. Vi äter det som passar när det passar & tonerna av pippi skrålar vi kräkfritt fram utom räckhåll för toaborse eller WC-rent.
3. Tröttheten. Som gravid utan ett ettåring kan du -enkelt- lägga dig ner och vila när tröttheten faller på. Men i enlighet med punkt nummer ett är din trötthet alltså inget som bekommer ett barn. Därför har evolutionen så fiffigt sett till att du som gravid kan somnar VARSOMHELST så fort ditt barn inte är i närheten (annars hade generation på generation dött ut av att morsorna somnat ifrån alla mammaförpliktelser). Jag har därför sovit igen saknad sovtid på allmänna platser såsom: frisörstol, väntrum, parkbänk och diverse allmänna transportmedel. Det är ingen finsömn, den man ser på film, där ögonen sluts och andningen är ljudlös. Den kvinnliga törnrosa sömnen existerar inte. Detta är en fulsömn med öppen mun, dreggel på hakan och spastiska dödsryck i det allmänna utrymmet. 
4. Detta är väl ingen utmaning specfikt för när man är gravid och har barn, utan en generell utmaning som gravid. Jag går just nu och ser ut som Ann-Louise från den lokala åretruntcampingen (no effense Lollo, jag vet att jag är ute på kränknings linan och balanserar). Alla tröjor är gränsfall till för korta och byxorna går endast att knäppa innan frukost. Detta gör att jag på morgonen ser ut som en helt normalt fungerande människa men framåt lunch har ett decimeterlångt glapp mellan byxlinning och tröjkant. Håret blir smutsigt innan jag hunnit torka det efter tvätt och min hy ser ut som jag återgått till puberteten. Lägg på tröttheten (se punkt tre) och känsla bakfull (punkt ett) och vips, du har varken anseende eller utseende i behåll.
 
Jag vill understryka att vara gravid självklart är en gåva och jag är åter igen tacksam att vi kan få barn. Min tacksamhet kan dock omöjligt sträcka sig längre än att jag blir glad av tanken på både fertilitet graviditet och bebis. Upplevelse gravid, med allt därtill är dock inget jag kommer specifikt tacka för. Däremot den elektroniska utvecklingen i allmänhet och barnprogram i synnerhet får idag mitt tack. Tillsammans med glass, lergigan & mjuka soffor i väntrum fixar vi detta!
 
 
 
 / Karin "campinglollo" Wikström
 
PS. TUSEN TACK för alla gratulationer och fina kommentarer på förra inlägget! Ni gör mig gladare än ni tror! (min bittra framtoning kan förklä vilken glädje som helst)
 
 
& glöm inte klicka på hjärtat om ni gillar läsningen!
 
 
 
 

Kommentarer :

#1: Emma -/ shinesobright.blogg.se | foto | vardag | blivande mamma {närsomhelst nu!}

Åh Grattis! Jag är själv i vecka 32 med första barnet! :) ♡

Svar: underbart <3 grattis till dig med & tack för din kommentar!
Karin Wikström

skriven

Kommentera inlägget här :