Stövelkvalitet & döden på bryggan- att anordna #höstmys!

 
Ja, detta med att blogg.se uppmanar oss bloggare att skriva inlägg under hashtag #höstmys, det tycker jag är en väldigt trevlig idé! att sprida inspiration i form av bilder och texter på en årstid som många förknippar med minskad livslust och mörker- och visst hade jag velat bidra till lite höstpositivism- om det inte vore för att jag är så fruktansvärt dålig på att just höstmysa. 
 
Ni som följt bloggen ett tag tänker säkert nu "nähä, hon är inte bra på hösten heller" med tanke på min totalt oinspirerande sommar, Och nej det har ni rätt i! inte hösten heller, däremot är jag väldigt bra på alla årstiders övergång till nästa. Ibland så bra att man skulle kunna tro att det var jag som fick betalt för sändningen av nästa årstid- men sanningen är helt enkelt den att jag är bra på att tänka på hur bra saker SKA bli. Och sen blir det som ni vet sällan just så.
 
Min inställning till hösten ändrades för sisådär 5-6 år sedan. Det var i samband med att jag fått en systemkamera som jag i gluggen av sommar och höst bestämde mig för att applicera lite av min årstidsbytesoptimism även på den mest skavande övergång året har. Jag köpte svindyra gummistövlar (Hunter, för er som kan något om stövelpriser och galonkvaltét). En muggtermos som kunde brukas med för allmänheten okänt innehåll (jag ville på den tiden gärna att folk skulle tro att jag föredrog kaffe vilket gör termosen till ett utmärkt drickdon för anonym dricka, såsom oboy). Hunden hade jag redan, vilket kan anses som tur, då det kan tyckas vara lite överdrivet att köpa en hund bara för att reparera skadan av en ny årstid. 
 
Så ut i naturen stövlade jag med systemkameran i högsta hugg, termosen och hunden lika redo. Jag minns att min vision för dagen var att fotografera igenbommade sommarstugor och övergivna trädgårdsgrillar. Jag vet också, fast den lärdomen kom lite sådär i efterhand, att beträda folks privata bryggor i jakten på ett fint fotografi inte bara är omoralistkt- utan även på höstens kant förbannat halt. Jag själv kan inte mycket om galon eller stövelindustrin men jag vet att stöveltramp på en hal brygga leder till diverse oönskade akrobatiska övningar såsom split eller spagat.. eller vad det nu kan tänkas heta när benen går isär på tok för mycket. Hunden min blev överlycklig  över mitt fall och var antingen för dum eller för smart för att visa en tillstymmelse till oro över sin mattes onaturliga kroppställning. Istället trodde hon att jag hade hittat på någon helt ny höstlek (vi var ju inte så vana vid hösten som sagt) och visade sin stora glädje och engagemang genom att genast kura ihop sig till formen av en köttbulle och glädjerusa rakt in i ett berg av sommargästernas sopor, innehållandes en krossad spegel. Där sprang hon runt några varv medan jag låg kvar på bryggan i fortsatta funceringar kring vilket ben som egenligen hörde till vilken höft- helt oförmögen att stoppa henne. Besegrade av hösten tog vi oss hem, hunden halt på tre av fyra ben tack vare spegelskärvor. Jag halt från topp till tå tack vare torrdyk. Som tur är tog jag några bilder innan själva traumat utspelade sig och kunde likt medelsvensken lägga upp en #höstmys bild på Facebook och lura min omvärld att jtro att jag var precis lika kababel att vara självständig i naturen som alla andra. 
 
Bilden jag tog har jag döpt till "död på okänd mans brygga".
 
Jag har avancerat med åren. Jag blir inte längre per automatik svårt skadad under hösten. Jag välkomnar den varje år, med min sedvanliga årstidsbytesglädje! och dessutom njuter jag periodvis under hela årstidens gång. Dock har jag fortfarande svårt att få till det helt smärtfria supermyset, trots att jag tänder ljus och aktar mig för både gummistövlar och bryggor. Vad jag inte klarar att akta mig frånpå hösten är hela södra sveriges virusbank. Både jag och Melker har inlett denna höst med förkylngar, hosta och feber och har givetvis hela tiden lyckats avlösa varandra när den andre börjat bli frisk. Ska man då ovanpå detta fixa #höstmys gör man det bäst inomhus, Tänd ett ljus och baka något trevligt som du sedan kan ta bild på. Själv bakade jag tekakor som blev i två vitt skilda kulörer. Said blev först lite imponerad och undrade om jag smaksatt dem olika, när jag fick förklara att det som skiljde dem åt var gräddningstiden då hans febriga son krävde olika mått uppmärksamet vid de olika plåtarnas ugnsvistelse. 
 
Så ja, höstmys har vi-men det bedrivs kanske inte riktigt i samma form som i resterande Sverige. Nu till exempel har vi mys i form av en feberhög Melker och jag. Nyss mös vi nere på golvet, i grodställning, vaggandes i önskvärd takt då vi letade efter nappen han avfärdat med bestämdhet för att sedan snabbt ändra inställning till.
 
Ja nog myser vi allt! i en svetthög som påminner om sommaren & i en ångest helt värdig hösten. Men, jag gillar det ändå på mitt eget vis. Sålänge jag slipper försöka imponera.
 
/ Karin Wikström
 
 PS. Ni vet, klicka gilla på hjärtat om ni gillar och det där! <3
 

Kommentarer :

#1: Kalla mig M

Jag är inte heller något fan av hösten. Alla (känns det som) försöker hela tiden övertyga mig om höstens förträfflighet och man kan kura i soffan med en bok, filt, en kopp te, tända ljus och allt det där. Hmmm ja men jag har svårt att läsa i skenet av tända ljus och te är inte sådär jättegott och yada yada yada säger jag tillbaka. Men försöker också tänka om och fånga det som ändå ÄR mysigt/vackert med årstiden.

Svar: Precis så! haha! vi får kämpa på! ;)
Karin Wikström

skriven

Kommentera inlägget här :