Anna Lindmarker berättar: #sanningen om att semestra med barn.

 
Nu har vi landat i Sverige igen, efter en veckas semester på Kreta. En underbar vecka, givetvis- med allt från tårtbufféer till ljumna sommarkvällar och brunbrända näsor. Men också en vecka med samma tårtbuffé upp och ned på grekiskt klinkergolv, 19 myggben på ett hårigt mansben och en ettåring som önskat nya föräldrar, gälar och annan vattentemperatur (mer specifikt 37 grader). 
 
Att resa med ett barn (samt gravid) har gett ett helt nytt perspektiv på ordet semester. Även om jag i mitt stilla sinne förstod att det inte skulle röra sig om att sträckläsa romaner vid poolen med paraplydrink, så kunde jag aldrig föreställa mig vad det egentligen skulle komma att innebära. Jag har därför valt att presentera en lista på saker som är bra att ha i åtanke inför första resan med barn! Det som ingen har berättat om, det som inte syns på instagrambilden tagen på lyckliga familjen i motljus. Bortom filtret, bortom #resamedbästafamiljen, bortom saltruffsigt hår, glass och semesterleenden- kan en resa också innebära det här:
 
  • Anna Lindmarker är nyhetsankaret på TV4 som ständigt läser upp en resume över all död och olyckor som drabbar min vardag. Hon har ett eget två rum och kök i mitt huvud och sitter alltid beredd att sammanfatta mina kriser. Flygfärden till Kreta gjorde sig ingen skillnad. När vi lyfte från kastrup, såg jag i vanlig ordning mitt liv passera i revy. Jag gick i tanken igenom mitt hus rum för rum för att lista de saker som skulle hittas av anhöriga när min död bekräftats och bouppdelning gått av stapeln. Pappa skulle få en mindre infarkt av mina dammiga hörn och ovikta kläder i garderoben, i övrigt hade jag som alltid "dödsäkrat" huset inför resan. Inga smutsiga underkläder, inga pinsamma egenskrivna dikter eller inkassofakturor, rentvättade sängkläder och utrensad kyl. Redo för farväl. En bit in i flygturen brukar jag dock lugna mig lite och inse att jag troligvits kommer att överleva - och så även denna gång- tills Anna Lindmarker håller nyhetssändning. Kort efter start berättar nämlingen kapten att något är fel på planet (ett uttryck jag tycker bör undvikas in i det sista) och att vi är påväg ner för landning. Han förbereder oss även på att säkerhetspersonal och brandbilar kommer möta upp oss vid landning och att det är viktigt att vi är lugna och sitter kvar på våra platser. Anna Lindmarker läser: 27 vuxna och 13 barn har idag omkommit extra mycket på Kastrups flygplats. Det var under tidig morgon ett SAS plan Boeing 737-600 lyfte från Kastrup på väg ner mot den Grekiska ön Kreta. Flygtornet fick strax efter start information från flygkapten att planet tappat alla sina viktiga delar och därför behövde nödlanda omgående. Vad som hände sedan står ännu oklart men vi kan bekräfta att Karin Wikstöm hur som helst väldigt död. Vi återkommer med mer information om händelsen i våra sena nyheter kl 22.00. Detta i sig kanskse inte är något unikt för resande med barn om det inte vore för den saken att man begränsas otroligt mycket i att få utlopp för sina egna rädslor eller akuta testamente. Har man ett bebisbarn med sig som verkar ha uppfattat budskapet och gör allt för att komma loss och ta sig till närmaste nödutgång/ alternativt ta över flygplanet så får man låta sina egna behov gå i andra hand (behov som att gå in i sig själv och nynna dödsmarchen) Man får trösta, vagga, hålla fast, mata, skämmas (inför resterande passagerare som inte heller får en lugn stund att ta farväl) och brottas. Ovanpå det ska du gärna få in lite koksalt i bebisbarnets näsa, leta upp nappen som kastats i okänd riktning, ha koll på flytvästar, handbaggage, och öppnade läskburkar som skvalpar över din stolsgranne. Och glöm för allt i världen inte att be om ursäkt till andra passagerare, kallprata om hur typiskt det är att behöva landa igen, att man dock är glad att säkerheten är hög samt förklara att ens man inte är inblandad trots han har världens terrorskägg. Väl landade och överlevda ska du bara byta plan, bajsblöja, vänta ny flygtid och få övertrötta bebisbarnet att vara åtminsonde halvnöjd i ytterligare 3-4 timmar. Semester.
  • Ett bebisbarn (alltså det man kan kan kalla ett barn som inte är bebis nog att ligga i en vagn och gilla livet men inte heller är barn nog att kunna prata eller förstå hur man beter sig någorlunda civiliserat) bryr sig inte om vita dukar och kristallglas. För att underlätta för oss själva (trodde vi) hade vi bokat ett lite finare hotell med all inclusive. Detta innebar fruskostbuffé, lunchbuffé och middagsbuffé i en sal med linnedukar, kristallkronor och klassisk musik (vi tror det var klassisk musik, då varken vi eller någon annan i byggnaden kunde höra musiken under våra besök). Sedan Melker började äta mat har vi låtit honom äta maten mestadels själv. Han har fått kladda och undersöka bäst han vill. Detta resulterade dagligen i minst sju omsorgsfullt tillagade maträtter på restaurangens golv, 38 fläckar i olika kulörer på vit linneduk (en linneduk som vid ett tillfälle klarade sig helt fläckfritt, detta då Melker bestämde sig för att dra ner duk med tillhörande dukning på golvet), ekande "ska ni ta död på mig skrik" som resultat av att vi försökte rädda duken och hjälpa Melker att få in maten i munnen istället för i öra/golv/inredning/duk och nappkastning på gäster och personal. Vi själva utvecklade metoder för hetsätining av högsta och snabbaste slag- allt för att minimera resturangtid. En återkommande metod var för exempel att äta förrätt middag och efterrätt på samma gång, skölja ner med lite dricka och sen nöja sig av tanken att man ätit trerätters snarare än upplevelsen. Mättnaden infann ju sig. Semester.
  • Jag har haft en, vad som visat sig, väldigt skev bild av barns iställning till att bada. Inte för att Melker inte älskar att bada- det gör han- men vattnet måste hålla 37 grader och badplatsen måste vara ett badkar. De 5 olika poolerna eller det turkosa grekiska havsvattnet var inget som passade den lille konungen. Den dagliga utmaningen att kränga på Melker badbyxa, UV-dräkt och strandskor (liknelse:försök klä på en skadeskjuten iller en kroppsstrumpa lösspringande i en biltvätt) för att sedan mötas av hans besvikna illtjut när tårna nuddade vattnet. Tvångsdoppa (ja, ring soc) barnet, upp på land igen, av med samma klädkombination (fast en blöt och något mer trög sådan) för att barnet sedan ska nakenrymma och kissa i din sko. Självklart ska du sedan, god föräldrer som du är, möta ditt barns vilja och behov! Du spenderar därför resten av dagen på hotellrummet, i badkaret, i 37 gradit vatten och badbubblor, tills ni båda har årets russinhud istället för årets solbärnna. Semester.
 
      
 
Anna Lindmarker berättar: En gravid småbarnsmamma skrevs idag in på psykiatriska avdelningen 102, i Lund. Mamman hade besökt den grekiska ön Kreta och under tiden för sin semester insjuknat vad som beskrivs av anhöiga som abrupt. Kvinnans man har i en intervju med TV4  berättat att han inte sett några tydliga tecken men att han nu i efterhand förstått att kvinnan mått dåligt en tid. Signaler som att han funnit hennes tandborste i diskstället och hennes kaffekopp i byrolådan har i efterhand kunnat ses som alarmerande. Läkare på mottagningen vill inte lämna några närmare kommentarer, men tror att reaktionen kan bottna i kvinnans skeva förväntningar på sin semester. Läkaren säger att det inte är helt ovanligt att föräldrar lägger upp bilder på instagram och facebook med hashtag som #lycka, fast ingen egentligen vet att föräldrern på bilden har kiss i sin sko. Detta kan orsaka stora problem för den som inte förstår att verkligheten är annorlunda. Med detta inslag tackar vi för oss! Vi på TV4 önskar er en trevlig kväll.
Anna Lindmarker.
 
 
 
/ Karin Wikström
 
 
Glöm inte klicka gilla, om du gillar inlägget! Så jag vet vad ni gillar att läsa! <<3
 

Kommentarer :

#1: Anonym

Du är så jäkla rolig💕

skriven
#2: Anonym

Du är så jäkla rolig💕

Svar: men tack <3
Karin Wikström

skriven
#3: Anonym

Åh my good. Du skulle varit med på flygresan hem från Japan med 18 månaders dotter.
Trots rejäl middag innan planet lyfte vid lunchtid hände följande. Det blev kö på taxibanan. Medan vi väntar får dottern for sig att nä, sitta fast i mammas knä var ungefär lika illa som att sitta i en soptunna. Nu började en veritabel skrik och brottningsmatch. Dotter låter mer och mer som mistlur medan son och make försöker, tillsammans med övriga 280 passagerare att slå dövörat till. Fighten fortsätter och nu börjar förslagen komma in från medpassagerare om vad jag kan göra för att få tyst på mistluren... Behöver jag säga att i detta läget har jag fullt upp med att försöka hålla barnet inne i kabinen. Slutligen är vi uppe luften och dottern får en flaska välling och somnar tvärt innan flaskan nått munnen. Medpassagerarna drar en suck av lättnad och mamman börjar fundera på om det finns torra kläder i handbagaget...

skriven
#4: Anonym

Karin!! Du får en alltid att le när man läser! Men var får du allt ifrån! "skadeskjuten iller en kroppsstrumpa lösspringande i en biltvätt" så sjukt bra! Hoppas ni hade lite bra trots allt! Krama Helen (pkc)

Svar: haha tack fina du! <3 Kram
Karin Wikström

skriven
#5: Anna

Kuriosa är att jag brukar träffa Anna Lindmarker vid midsommarstången varje år......

Svar: Nähä! vad roligt! jag kan inte se annat framför mig än "sammanlagt 94 personer träffades idag vid midsommarstången för det årliga firandet...."!
Karin Wikström

skriven

Kommentera inlägget här :