Svettiga myndighetsstrumpor- en posh promenad.


Idag för ett år sedan:

När jag gick runt på min promenad i kylan, utan att frysa om mina händer, kom jag osökt att tänka på två händelser i mitt mediokra 31-årsliv. Händelse nummer ett är inte direkt intressant ur berättelseperspektiv men bör ändå belysas lite kortfattat; jag fick en gång ett tokigt långt blogginlägg dedikerat till mig, om mig & bara mig. Bloggerskan, en föredetta klasskamrat hade fått nog. Hon hade fått världens tuppjuck på mig, mitt hår, min bakning, min träning & mina julrim (där fick man när man försökte sprida julglädje!). Hon beskrev mig i väl valda ord som överpretentiös, snobbig & ytlig. Hon skrev att jag försökte upprätthålla en bild av ett perfekt hår (den punkten är bara knas, det vet alla som lärt känna mitt hår). Nåja, hon pallade inte med snobb-Karin helt enkelt, hade liksom fått nog! En annan, lite roligare historia (ska dock höras live med ljudeffekter för att njutas av till fullo) är när jag fick på käften (bokstavligen) av en rumskamrat i Australien- av precis samma anledning. Kanske inte för att jag bakade & överanvände julen, för det gjorde jag inte direkt då- men för att jag var "Posh" & inte pratade med henne. Tyvärr blev ju inte vår korta relation bättre när hon presenterade sitt klagomål, då jag på den tiden helt enkelt inte lärt mig just ordet posh i min något snäva skolengelska (kunde dock be henne vänta på skolgården men det hjälpte mig inte just då). Så jag drog helt enkelt slutsatsen att hon pratade om någon i spicegirls. Varför var jag då som någon i spicegirls? Hur exakt är man då? Varför inte åtminstone Mel B? Frågorna var många men hann aldrig ställas då även denna tjej uppenbart hatade hår, i synnerhet mitt och försökte med all kraft avlägsna det från mitt huvud på loppet av 1,2 sekunder. Det var ett slagsmål i ordets rätta bemärkelse- hon blödde, jag blödde, en tv, en dörr, 1,3 kg hår & ett hyreskontrakt gick förlorat. Allt för att jag var en riktig snobb.

Ja idag gick jag alltså på min promenad med varma händer istället för kalla. & då tänker ni kanske att det är för att jag använder snobbvantar. Men där har ni fel! Jag skulle så gärna vilja visa fröken klasskamrat & rumskamrat hur snobbig jag är när jag strosar längst med gatorna i Trelleborg. När jag går där & skrattar för mig själv. Inte speciellt Posh alls faktiskt! Varm nöjd & glad. Med mina händer djupt inne i Saids svettiga jobbstrumpor.

Ett år har nu passerat & jag inser att jag ännu inte införskaffat några vantar värda namnet -och livet har nu varit mediokert i hela 32 år. Snart är det dags för promenad & frosten har visst anlänt även här i söder. Tror bestämt jag får ta mig en titt i Saids jobbväsa innan avtrask.
(null)

/ Karin Poshspice Wikström 

Kommentarer :

#1: Anneli

Hahahaha så fantastiskt Posh! 😂😂❤️

skriven
#2: Anneli

Hahahaha så fantastiskt Posh! 😂😂❤️

Svar: 😂❤️
Karin Wikström

skriven
#3: Elisa

Underbart! Kan dock tänka mig att de har en perfekt tjocklek och därmed duger utmärkt som vantar. Tager vad man haver verkar fungera finfint i det här fallet. :)

Svar: Ja myndigheter snålar inte på strumpmaterialet inte 😅 användningsområdena är många!
Karin Wikström

skriven

Kommentera inlägget här :