Snabbis för själen ger ont i hälen.

(null)

När jag var liten hatade jag som så många andra att städa. Detta har förändrats med åren & har istället övergått till ett nästintill maniskt undanplockande. Ju mer jag får plocka undan desto mer tillfreds blir min städglada själ. Döm om min förvåning, när jag idag satt i min soffa & städlusten slog på. Jag tog tag i okänt föremål för att kvickt "nöjes plocka" och det visade sig vara inget mindre än min alldeles egna fot jag försökte röja väck. Väl förankrad i mitt alldeles egna ben.

Benet sitter som tur är kvar! Vilket är mer än vad man kan säga om min kropps övriga innehålll (jo barnet & inälvorna må vara kvar, men inget ätbart). Detta då jag åkt på hejdundrandes magkatarr & spenderar tiden jag inte städar med huvudet i toalettstolen.
Hoppas på energi & maginnehåll nog att uppdatera bloggen lite mer i morgon!  Tills dess råder städförbud i hushållet, för allas säkerhet.

/ Karin 

Finner ni en arabisk, något skäggig man strosa runt på återvinningen Trelleborg inom närmaste dygnet så skicka pm för kontaktuppgifter/hemvistelseadress. Han kan ha blivit felsorterad. 

Kommentarer :

#1: Grethe Hagen

Åååååååh det er såååååå godt å komme inn på din blogg!!!😊😊😊 Jeg får som regel en god skratt (i min kjedlige tilvärelse som langtids-sjukskriven), og da blir dagen lettere 👍😊 Tusen takk, Karin! 😊😊😍 (Riktig god bedring i tilfelle magsjuka henger i) 😊

skriven

Kommentera inlägget här :