Niga, döden & dagis - en kom ihåg lista för inskolning.

 
Idag var det första dagen för Melker på förskolan. Nu efter hemkomst måste jag säga att jag är nöjd med dagen (alltså den dagen-timmen vi var där). Dels för att jag lyckades få med mig Melker både dit och hem, dels för att jag lämnade över alla de viktiga papperna, utan fläckar och  i egen medhavd plastficka (den ni! )- men också för att jag inte en enda gång under vistelsen sa ordet dagis (det blir lite som att försöka undvika att svära i kyrkan). Vi var även där på både rätt tidunkt och på rätt plats, vilket verkligen inte var något att ta för givet med tanke på framfarten av min virrighet senaste tiden. Att Melker skulle suttit med en öl i en bubbelpool på Falkenberg Strandbad medan jag hade fruktstund ensam på förskolan dagen för insklolning, kändes för en vecka sedan inte som ett helt omöjligt scenario. Nu under inskolningen kommer vi vara med Melker under två veckor, så det finns ju fortfarande utrymme för misslyckanden. Jag har därför gjort en liten "kom ihåg lista" till mig själv, att ta en titt på varje morgon innan avfärd- och självklart är jag generös nog att dela med mig:
 
1. Nig inte. När jag blir nervös och ska hälsa på nya människor (ofta läkare eller andra vitrocksbeklädda auktoritära) så händer det ofta att jag av helt okänd anledning niger. Jag har funderat på terapi i form av KBT,  eller varför inte 12 timmars nigande bastubad tills jag svettats ut all jälva dumhet? men har inte kommit så långt. Istället skriver jag med det på mina kom-ihåg-listor inför möten där en nigning helt oväntat kan, men aboslut inte ska, ta plats.
2Min mamma kommer inte att närvara. Jag har fortfarande svårt att förstå att det är jag som är föräldrern i sammanhanget. Mitt barn, mitt ansvar, mina papper (läs gärna ovanstående stycke om egen plastficka igen), mitt föräldramöte. Säger någon "det får ni föräldrar fundera på" får jag alltså inte under några omständiheter säga att jag ska ringa till varken mamma eller pappa, jag ska bara säga ja och bete mig adekvat för min ålder. Samt icke niga.
3. Lämna din morbida humor hemma och medtag endast den del som är socialt accepterad. Min så kallade humor hör inte hemma i det allmänna rummet. Jag får ständigt påminna mig själv om att inte skratta åt död, (varken min eller andras), sjukdom, fallolyckor eller jordens ungergång. Och jag kan knappt komma på ett ställe där det kan finnas mer upphov till min humor än ett dagis förskola fullt med små barn som beter sig som dyngfulla medelåders, på en all inclusive charter. Och skulle jag mot förmodan skratta vid fel tillfälle, be för allt i världen inte om ursäkt (jo det ska man ju såklart generellt göra vid misstag, men jag har en tendes att dra iväg i sådanna invecklade förklaringsmodeller att jag till slut inte vet vem jag är. Och sen niger jag). 
4.Minimera risken för olyckor. Även om det ingår i min humor finns det inte utrymme för att tappa, skada eller falla i nystiftade bekantskapers närvaro, iallafall inte inledningsvis. För att uppnå en viss typ av anseende (refererar främst till punkt två) är det bra om man inte tar sönder något väldigt dyrt, skadar sig på något vis och tinvgas ta upp den obehagliga försäkringsfrågan eller skadar sig på något annat vis men förblir ändå oskadd och borgjord istället för blödande och lidande. Det är därför bra att titta en gång extra på möblen man tänker sätta sig på (försäkra dig om att den är avsedd för sittande), ät inget (även ett tuggumi kan ge förödande konsekvenser), se vart du sätter dina fötter och följ gärna den klassiska "en fot framför den andra- regeln" och framförallt, beundra saker på avstånd (detta gäller även barnen, du vill inte ta sönder en unge du inte känner). Och händer något av ovanstående- säg förlåt. Med raka ben.
 
Med denna lista hoppas jag kunna ta mig genom dessa 14 dagar med värdighet i behåll. Fast vi vet nog alla, att det är ytterst, ytterst tveksamt. 
 
Tack & bock! 
 
Förskolekillen.
 
 
/ Karin 
 
PS: Glöm ej gillaknappen, om ni gillar! det är bästa motivationen och pepp för fortsatt bloggande! 
 
 
 


Kommentarer :

#1: Anonym

Jag tycker faktiskt du ska fortsätta med nigandet! Det finns en oemotståndlig charm i det😘

Svar: Haha, jag slutar annars mer än gärna! tack för din kommentar =) Kram!
Karin Wikström

skriven
#2: Ananas

Kära Karin,
Igår kissade jag nästan på mig och idag häller jag nästan kaffet i fel strupe :D
Nu har jag lärt mig att jag måste sitta stilla (helst nykissad) och med enbart fokus på skärmen när jag går in och läser din blogg. Kanske bör jag skriva en komihåg lista?
Stor kram till dig bästa Karin.

Svar: Haha åh, blir så glad av dina fina kommentarer! Tack Ananas <3 Kram!
Karin Wikström

skriven
#3: Madeleine Hinn

Ha ha underbart inlägg, bästa idag. Sluta inte niga, det låter ju helt fantastiskt charmigt 😘😁

Svar: Haha! jag känner mig inte supercharmig i mitt nigande ;) tack för din kommentar! Kram
Karin Wikström

skriven

Kommentera inlägget här :