Förväntningar & verklighet- från fribajs till mammaspa

Det finns förväntningar och sen finns det verklighet. Jag vet inte hur det är för er, men för mig brukar dessa väldigt sällan stämma överens med varandra för att inte säga- aldrig någonsin ha ett samband. Inte minst har detta blivit tydligt sedan jag skaffade barn och det adderades ytterligare en nämnare som måste bete sig enligt manus för att förväntingarna ska uppfyllas. För att ni inte själva ska behöva skaffa er erfarenhet inom vissa av dessa områden tänker jag vara generös och bjuda er på en överblick av min något bristfälliga dag, där glappet mellan förvätningar och verklighet ikväll ligger och gapar likt ett nattsvart slukhål. 
 
1. Förväntning- En kopp kaffe för att starta dagen (dagen som faktiskt enligt både förväntan och verklighet började alledels för tidigt). Kaffet avnjuts i lagom temperatur framför datorn där jag skummar genom auktioner och läser nyheter. Bredvid sitter lile Melker den minste och tittar på sin favoritserie, medans han mumsar på äggröra och ost. Nöjd mamma, nöjt barn. Härligt liv.
Verklighet- Ingen mjölk hemma. Kallt kaffe (eftersom mitt barn bestämde sig för att springa "vardagsrumsmaran" innan det skulle sittas i någon stol, Äggröra på golvet, äggröra som hatt och äggröra i barnets öra, dock ej i mun. Barnet som kommer på att det hade varit roligt att klättra upp på äggröran istället för att äta den och därmed försöker ta ett kliv upp på bordet, en nevrotisk mor som skriker okristna ord (som följs upp av bortförklaringar till både Gud och avkomma). En kaffekopp som för en sekund inte innefattas av tyngdlagen. Kaffe över dator, matbord och golv. En kopp kaffe som allt enligt "lagen om spill från kopp" är volym 1 dl i koppen, men cirka 3,4 liter utanför. Ett barn som sitter i ett skyfall av min tänkta njutningdryck samt en dator som må vila i frid. 
 
2. Förväntning- Supercool mamma (jag) med ett ännu coolare barn (mitt) som numera lärt sig att gå. Vanlig blöja är ett minne blott och byxblöjan har trätt in i hemmet. Detta som ett tydligt bevis på att vi föräldrar vet när vårt barn är redo för ett nytt steg i livet. Blöjan ska numera bytas i all enkelhet och det är slut på tidigare Cirkus Melxius på skötbädden. Vi lämnar nakenrymningar och brottningsmatcher bakom oss och blickar fram mot en enkla blöjbyten.
Verklighet- Försenade. Jag, som strax innan avfärd inser att de lille barnet har på sig en body som är klädd i hela kostcirkeln från dagens lunch. Upp på rummet, leta ny body. Barnet får syn på sitt leksakstält (som han dagen tidigare jämnat med marken på en tid som måste vara ialladfall nordiskt rekord). Barnet flyr sin moder som drar av bodyn i farten och samtidigt tänker- ahh blöjan(se förväntning) den kan vi ju bara dra av den med! Jag drar kvickt av blöjan medan barnet fortfarande har siktet inställt mot tältet. Även barnet tänker tidseffektivt och bestämmer sig helt sonika för att bajsa lite- också i farten. Fribajsa i sitt sovrum, utan byxblöja. Utan samvete. Jo man tackar.
 
3. Förväntning- En lång återställande dusch efter dagens utmaningar. Kanske åker sockersskrubben fram, kanske tänder jag ett ljus och lyssnar på nån vuxen avslappningsmusik- vårdar både kropp och själ när ensamtiden erbjuds. Celluliterna ska ses över, benen rakas och håret tvättas. Nu jävlar ska stegen i min lilla behovstrappa bockas av.  
Verklighet- Latheten vinner alltid över fåfängan. Sockerskubben har torkat igen och inget vrede i världen kan få ut så lite som en klutt ur den skrumpna flaskan. Jag ignorerar mina celluliter, vem har tid för sånt? Mitt barn har en badbalja belägen i gemensamt duschutrymme och jag är mamma som saknar både badkar och impulskontroll. Ner med rövva i badbaljan. Inser att den är lite väl liten (baljan alltså, inte bakdelen) Ljuset släcks (detta med automatiskt lyse i badrummet avråder jag starkt!). Rumpan sitter fast. Jag viftar febrilt med armarna för att berätta för lyset att jag faktiskt är kvar. Jag har bara krypit ner i baljan.Varken känsla badkar eller känsla sinnero uppnådd. Känsla förnedring däremot, den satt som en smäck. 
 
Just i skrivande stund sitter jag och knappar på den kaffeimpregnerade datorn, allt emot Said och googles rekommendationer. Jag tänker mig att det går bra, att den har vilat färdigt och att doften av kaffe som angriper i takt med att tangenterna trycks ned, borde lägga sig med tiden! 
 
Jag hoppas att datorn, liksom resterande delar av mitt liv, skärper till sig och levererar goda omständigheter för morgondagen. Gärna med en sovmorgon inblandad. Dock vet vi kanske nu, att det väldigt sällan blir som jag har tänkt mig. 
 
/ Karin Wikström 
 
 

Kommentarer :

#1: Hanna Karlsson

Förlåt, men jag tyckte att det här inlägget var lite roligt. :-D

Svar: Hah, det är meningen ;-) kram!
Karin Wikström

skriven
#2: JennyJenny.se

Haha! Ja, det enda man kan lita på är att det sällan blir som man tänkt sig! Andas bort frustrationen o ladda om bara ;)

Svar: Japp! Ska även sluta ha förväntningar om harmoniska vardagsbestyr! 😅
Karin Wikström

skriven
#3: JennyJenny.se

Haha! Ja, det enda man kan lita på är att det sällan blir som man tänkt sig! Andas bort frustrationen o ladda om bara ;)

skriven
#4: Anonym

Sluta aldrig att skriva finaste Karin ❤️/@

Svar: <3 fina du! Kram
Karin Wikström

skriven

Kommentera inlägget här :