Hembakad hängröv & egenskalad gurka- den perfekta moderns tankar

 
Innan jag själv blev mamma var jag verkligen den perfekta föräldern, Jag visste exakt hur jag skulle bli, vad jag skulle göra och allra viktigast -vad jag absolut inte skulle göra. Är det någon som går i väntans tider- eller för den delen någonsin tänker skaffa sig ett litet barn så tänkte jag här bjuda på en liten lista, en lista på saker som inte blev riktigt som jag trodde.
 
1.
Tanke- Jag ska aldrig bli en sån mamma som slutar klär upp mig och sminka mig bara för att jag befolkat jorden. Jag ska ha snygga kläder varje dag och se ut precis som nu, kanske till och med snäppet snyggare! Pifferi till man blir en såndär MILF! Innan jag blev upplyst om dess betydelse vill säga. (Jag gör ibland så, slänger in ett ord i hopp om att vara lite småcool och sen visar det sig vara helt tokigt. Som när jag satt hemma hos mormor på kalas som tonåring, slängde kaxigt med mina dreads och sa "asså, ni får inte vara med i vårt gangbang"). Cool var just ordet.
Verklighet- Det finns många tillfällen som mamma där du måste välja mellan ditt yttre och ren, skär överlevnad. Kanske är det förvånade men oftast väljer jag en kopp kaffe före fåfänga & torrschampot till fördel för en gubblur på sofflocket. Inte allt för sällan tittar jag mig i spegeln, när alldeles för lång tid av dagen passerat och undrar vem i helvete som klär sig på det viset. Ibland undrar jag till och med varför kläderna jag bär ens funnits till salu och hur de hamnade i min ägo. Klä upp! Klä på.
 
2. 
Tanke- Jag ska engagera mig i mammagrupper, skaffa ett gött mammahäng (häng som i detta fall syftar till socialt umgänge), dricka latte på stan och springa milen i bokskogen med min supermoderna löparvagn. 
Verklighet- Jag har skaffat ett gött mammahäng, som i detta fall av verklighet syftar till en slapp otränad rumpa snarare än nån cool umgängeskrets. Några lattes blir det mer sällan än ibland. Anledningen till detta är dels att Melker aldrig gillat att sitta still men också att sambon tyckte att kopphållaren för 15 kr på Ullared dög utmärkt till sitt användningsområde (förutom då detaljen att den efter en lattehållning fick en lutning på ca 70 grader. Du köper inte en latte du inte har råd med från början för att sedan spilla ut tre fjärdedelar som ett dåligt orienteringspår efter dig). Men jag ska inte ljuga för er, löpvagn har jag googlat! Har dock inte satt min fot varken i nån bokskog eller i för den delen nån barnvagnsaffär. Dock har jag satt ner min fot mot hetsiga kroppsideal i allmänhet och lattelivet i synnerhet. Mest för att det valet krävde minst ansträngning.
 
3. 
Tanke - Jag ska laga all mat från grunden till min son. Min son är det viktigaste i mitt liv och det finns ingen chans i världen att han ska behöva få i sig emulgeringsmedel och E120. Mixa, frysa in och servera till tonerna av "Grieg-morning mood" (för den som inte kan göra kopplingen så är detta alltså låten till den harmoniska Grumme reklamen från 1998). Inte heller ska han få äta något socker, veta vad en mobiltelefon är eller titta på TV. Jag ska spela musik för att öka hans kreativitet och givetvis ska vi bygga med klossar. 
Verklighet- Det visar sig att burkmat har en tillagningstid på 30 sekunder och att jag gärna lägger dygnets resterande minuter på annat. Jag har även upptäckt en mycket slapp inställning till tillsatser än vad jag tidigare trott. Jag trodde även i min tanke att barn åt det dem blev serverade, eftersom de inte vet något annat. Nähädu, dåtidsKarin! Melker VET och har nog vetat sedan födseln att han vill äta lilla laxgrytan, lilla laxgytan och inget annat än lilla laxgrytan. Och fan ta den som preppar skeden med något annat i smyg, den får veta med besked. En annan sak Melker vetat sedan födseln är att hans mammas principer med lätthet går att förflytta till sina ytterligheter. Han är därför numera bekant med både dator, mobiltelefon, Ipad och hans mammas dåliga samvete. Samvetet är det som mitt i favorit sekvensen av babblarnas bergochdalbanetåg trycker på off-knappen och istället nynnar på "morning mood" (Grumme) och ger honom en hemmaskalad gurka. Ekologisk givetvis.
 
 
 
Nu ska jag bara tampas med resterande tid av mitt liv och min skeva bild av hur det kommer att se ut. Till exempel tänker jag att Melker kommer ha en sådan kärleksfull uppfostran att han tidigt i livet kommer servera mig frukost på sängen. Där ska vi sedan mysa, i lakan som luktar sommaräng, i dagens första solstrålar...
 
... till låten "morgning mood".
 
/ Karin "försöka duger" Wikström
 
 
 
Klicka på gilla-hjärtat om ni gillar, så jag vet vilka inlägg ni gillar mest! tack!

Luftburet gift & BB-ångesten

 
I egenskap av mamma är jag skitstressad. Och då menar jag inte den klassiska typen av mamma stress som enligt kvinnonormen berör hushåll, matlagning, läxläsning och livspussel. Nej, den stressen jag ständigt lider av är en stress jag skapat själv, i samråd med min sambo. Vi kallar det kort och gott för BB-ångesten! Detta för att det var där själva stressen tog avstamp och vi båda kan relatera till vad den andra går igenom vid denna benämning- och kan snabbt komma till undsättning.

Det var såhär det hela började:

Första natten på BB och sambon hade enligt överenskommelse "vaktimme" (vi är lite neurotiskt lagda båda två och bestämde oss snabbt att för att det bästa för våra psyken var om vi vakade över det lilla barnet i skift), Sambon kunde inte sova, eftersom han hade bebisjouren, jag kunde inte sova eftersom jag nyss fött ett barn och inte fattade någonting. En stund in på Sambons jourtimme smög jag upp till bebisen och klappade honom på kinden, som då var aningen kall.

 

Jag: Han känns lite kall...kanske ska vi höja värmen härinne?

(Sambon hör: han känns lite kall? NÅGOT MÅSTE VARA FEL!)

Sambon: Kan du tända lyset då!?

Jag: Ehh.... varför det?

Sambon: Amen f-aan Karin TÄND!!

Jag: VAD ÄR DET SOM HÄNDER? (tänder lyset enligt direktiv från jouren)

Sambon: Ja han är väldigt kall, det är nog något fel...

(Jag hör: han är kall, något är fel!!)

Jag; Han verkar inte reagera när du håller i honom?

(sambon hör: han vaknar inte!!)

Sambon: Jag ringer till barnmorskan

(Jag hör: Nä han vaknar inte, vi måste få hjälp nu! jag ringer!)

 

Barnmorskan kommer inrusande.

Barnmorskan: vad är det som har hänt?

Sambon: Jo, vi försöker väcka honom och han vaknar inte!

Jag: Alltså han är helt BORTA, han är supertrött!

Barnmorska: Okej, hur länge har ni försökt?

Jag: Ja alltså nån minut eller så... men han e verkligen jättetrött.

Barnmorska: Ja okej, men klockan är ju tre på natten... när var han vaken senast?

Sambon: ja... alltså Karin ammade ju honom vid ett...

Jag: Men nu går han inte att väcka!

Barnmorskan: Nä okej.. men varför försöker ni väcka honom?!

Jag: ehh... ja alltså.. det går ju inte att väcka honom, han är så trött.

Barnmorskan:  Ja men han kanske vill sova... han är nog.... trött.

Sambon: ehh ja.. jo.. men vi tänkte.. eller Karin sa att han var kall...och ja.. att något var fel

Jag: Det var DU som sa att något var fel.. jag ville bara höja elementet..

Barnmorskan: okej men jag föreslår att ni låter er bebis vara istället så han får sova! han mår hur bra som helst.

Vi: ehh okej! tack då...gonatt...hejdå... sov gott..eller ja.. hejdå.

 

Och så har det alltså varit sedan dess, arbete i skift. googlande, statistikförande (statistikförande går helt enkelt ut på att man ringer med en fråga till olika personer/vårdinrättningar och räknar sedan ut vilket svar som procentuellt verkar mest rätt innan man agerar). Sambon är rädd för möbelkanter och jag är rädd för popcornkärnor. Han är rädd för benfrakturer och jag är rädd för gift. Lille herr BebisMelker dock, han är inte rädd för någonting. Han utsätter oss ständigt för våra nyutvecklade fobier. Med ett leende på läpparna jagar han icke ätbart att äta, stångar  huvudet i alla kanter och säger DAAAAH med belåtenhet innan han slänger sig handlöst i ett fritt fall mot golvet (vi tror att DAH betyder "MAMMA OCH PAPPA NI KAN INTE STOPPA MIG OCH DET KAN VARA SÅ ATT JAG SKADAR MIG NU MEN JAG BRYR MIG INTE")

 Så efter att ha lekt med Melker i trädgården och därmed cirka var femte minut inbillat mig att han ätit något giftigt när jag har tittat bort, undrat om han kanske gråtit av en svår allergisk reaktion istället för trötthet eller om hans kind inte är lite svullen?! Ja efter dagen är jag färdig som artist. En dag av komprimerad BB-ångest.

BebisMelker sover nu gott i sin säng. Jag ligger på soffan och googlar "sena allergiska  reaktioner", "luftburet gift i blommor" och "total isolering". Vi får se om vi går ut mer i detta livet.

 

 

/ Karin Wikström

 PS. Du som inte alls kan relatera till känslan.. men kanske ändå är rädd för att exempelvis flyga. Försök föreställa dig att du varje gång du ska köra din bil måste göra det på 10 000 meters höjd. Och personen bredvid dig bara skiter i att sätta sin mobil i flightmode trots den (för dig) uppenbara risken. Och skrattar samtidigt.

 

Glöm inte klicka på gilla-hjärtat om ni gillar! så jag vet vad ni vill läsa!

 

McEpidrual & co tack- min förlossningsberättelse i mama!

 
 
 
Hej och hå! nu går min förlossningsberättelse att läsa på mama.se! Ofta är ju ord som beskriver en förlossning inget man vill ut i det offentliga rummet. Speciellt inte ens egen förlossning (andra kan ju vara slemmiga och blodiga när de föder barn, men själv vill man ju gärna framhålla det som att barnet levererats ur en blommig lucka på magen). Men så är det ju inte. Berättelsen är publicerad här i bloggen tidigare men jag är minsann stolt att mama anser den platsa i deras tidning! Och kanske någon sitter där och kniper ihop knäna just nu och tänker att barnet får stanna där det är och med detta kan bli hjälpt lite på traven. Kan jag föda ett barn, så kan andra <3
 
För att kvinnokroppen är awesome! och för att vi tillsammans borde slå ett slag för att införa Mc Epidrual på Mc Donalds meny. 
 
/ Karin Wikström
 
Artikeln hittar ni på 
http://mama.nu/gravid/forlossningsberattelsen-jag-skulle-minsann-inte-foda-nagot-barn/