Att betala för sällskap & separationsfaser

 
Äntligen är vi i detta hushåll åter i kontakt med omvärlden! Ja, det har vi ju varit innan också, men endast via personligt möte, telefon eller möjligen radiomast (se tidigare inlägg om krigsbunker).Vi har de senaste veckorna i all ironi gått från att ha dubbelt internet  (man kan inte använda dubbelt internet samtidigt men betala för dom samtidigt går bra) till att inte ha något internet alls. Om jag inte minns fel hade vi ett stundande besök från BVC sist jag skrev samt en trasig "panna" och en möjlig explosion i källaren. Så för den som undrar så  är "pannan" numera lagad, huset står kvar och jag har fortfarande en livs levande sambo.
 
Det jag trodde var en källarexplosion visade sig vara just den livs levande sambo som drog ut herr pannreperatör (som tar betalt per timme) till vår gamla krigsbunker för att ge honom en rundttur i denna -live (det räckte alltså inte att berätta om bunkern i samband med att pannmannen utförde sitt arbete). Utan att ha sett någon faktureringsunderlag vet jag alltså redan nu att jag inte bara är ruinerad på grund av inköp och installation av en ny värmepannspump-  jag har även betalt en mekaniker för att prata andra världskriget i en bunker med Said. 
 
Andra saker som hänt sedan sist:
 
  • Melker har inträtt i den så kallade separationsfasen. Detta innebär lite generellt att han tror att jag som moder till allt liv ska försvinna från honom och att han då kommer dö - och lite mer specifikt att han gärna hade flyttat in i magen igen. Det finns inte en möjlighet i världen att han tänker chansa och låta moder liv komma utom fingerlängds avstånd om så ens för en sekund. Det finns inte heller en chans att han tänker vara glad om han inte blir buren av denna moder dygnets alla timmar. Mamma överlevnad KAN ju falla genom jorden och försvinna, och då vill han inte vara den som är kvar på jorden utan välling minsann. 
  • Melker kan ha sagt sitt första ord. Jag säger "kan" eftersom jag och pappan till det lille barnet inte är helt överens. Jag hävdar bestämt att Melker igår, med en för åldern myndig röst utbrast "KUWAIT!" med ett stort leende som följd. Lite som att han suttit och läst geografi nätterna igenom och nu ville dela med sig av sina kunskaper. Som att han väntade sig att jag skulle säga "ASIEN" som svar,  i någon form av ordlek. Det Melker inte vet är att jag jag är urusel på geografi och att hans pappa tror att han sa "kuwaaaajt" mer som ett bokstavskaos än ett geogratiskt bestämt område. Vi viftade därför bort hans första ord, oense om vad som egentligen hände. Vilka föräldrar. 
  • Melker har sovit en hel natt. Den natten spenderade jag med att räkna hur många timmar han hade sovit följt av minuter och sekunder. Efter detta räknade jag ut hur många timmar han bodde i min mage, hur många timmar jag sovit det senaste året samt hur många minuter det kunde tänkas vara tills han vaknade igen. Att jag valde att just räkna är något som förvånar mig själv då jag under hela min gymnasietid kallade min mattelärare för Alf fast det tre år senare visade sig att han hette Bengt. Mitt intresse av att räkna är och har alltså aldrig varit direkt enormt. Detta ägnade jag också en tid till att tänka på. Sen vaknade Melker. 
  • Jag har sprungit halvvägs ner i en å under min "komma ur mammakroppen-löprunda". För denna typen av löprundor har jag arbetat fram en medtod, som går ut på att lyssna på skräckpoddar för att få upp farten lite. Jäklar vad man kutar när man lyssnar på historier om blodtörstande mördare, ensam ute i skogens löpspår. Detta fungerade verkligen väl,-ända fram tills att jag inte var just ensam längre! Tant Gertrud beträdde spåret på sin morgonprommis. Då blev jag så jävla rädd att jag helt enkelt tog det säkra före det osäkra och sprang ner i ån. Jag tror jag får arbeta vidare med min metod.
    Man kan tydligt se att han tänker på olika länder och dess uttal.
 
Nu ska jag titta ikapp på TV, knarka nyheter och googla Kuwaits historia! allt för att vara beredd nästa gång Melker vill föra dialog.
 
Ha en trevlig kväll!
 
/ Karin Wikström
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera inlägget här :