Din hund är en blandras, mitt barn är en människa.

Nu får ni en dos av den allvarligare Wikströmskan igen. Det är nämligen så att det finns ett ämne som berör mig mer än något annat, nämligen rasism. Som många, men kanske inte alla vet, är min Melkers pappa ursprungligen arab. Detta betyder alltså att Melker är halvt svensk och halvt arab. Detta är inget jag går och pratar om som en viktig infomation till allmänheten, då det faktiskt är helt orelevant i precis alla sammanhang (förutom när jag ska förklara varför jag kan säga "TITTA FIN FÅGEL" på arabiska). Däremot  tycker ofta allmänheten att det är ganska viktigt. Är det inte viktigt för att de vill berätta att de själva är kompisar med en utländsk så är det viktigt eftersom de "alltid tyckt att blandrasbarn är de sötaste". Att vara okunnig är inte samma sak som att vara elak och jag vill därför- rent upplysningsvis - säga: mitt barn är ingen blandras. Oavsett om du inte har onda avsikter med dina ordval så är dessa oehört viktiga för Sveriges framtid med de utsikter vi ha idag. Jag hoppas att vi tillsammans kan ändra sättet vi  tar oss rätten att använda ord med förevändning "jag menar inte något illa med det ordet". Ord är av mer betydelse än din avsikt. 
 
Ett annat ord som fortfarande, skrämmande nog används och diskuteras mycket är ordet neger. I många mammaforum ser jag hur det hej vilt debatteras om rätten att läsa orginalet från Pippi Långstrump och använda ord som negerkung "för på den tiden sa man så" eller "Astrid Lindgren vill nog att vi läser det hon skrivit"(!). Jag säger bara nej. Det finns så många problem med att använda ordet att jag knappt vet var jag ska börja. När vi pratar om ORD och dess betydelse kan vi inte endast se till den direkta översättningen. Vi måste räkna med vad ordet har syftat till och vilken laddning det ligger i ordet. (Fitta tex betyder våt ängsmark..det är väl inte direkt vad man syftar till vid användning). Ordet neger har använts för att generalisera en stor grupp människor som man då menat har ett visst utseende & ett visst genetiskt betingat beteende (bland annat rörande moral & intelligens). Vetenskapen bevisar dock att det inte finns några som helst belägg för dessa (korkade) generaliseringar.

När ordet sen används är det med minne av just detta! Ett ord innehåller hundratals år av användande & detta vaknar till liv varje gång ordet används- oavsett om det är i ett negativt syfte från din sida, eller ej.

Det är även problematiskt att beskriva någon utifrån färg, då det kan utelämna annan -mer- intressant information. "En neger gick på vägen" eller "en man gick på vägen" eller "ett barn gick på vägen". Get the point?!Blandras eller blandbarn blir exakt samma problem då ordet grundar sig i att benämna människor utifrån raser och delar upp oss i ett "vi och dom". Vill man ha mer information om detta kan man för exemplel läsa om den "ariska rasen" på Hitlers tid eller varför inte slavtiden i Amerika eller Afrika. 

Så snälla, oavsett vad NI lägger för värdering i olika ord- så är ord av andra sedan länge värderat & laddat. Ta er inte rätten att avgöra för någon annan vad som är kränkande utan respektera att vi utvecklas & förändras -till det positiva.

 

  Blandras.                                                                         Människa.
 
 
Med hopp om ett kärleksfullt enat Sverige, där SD snart pratas om i dåtid.
/ Karin Wikström
 
Glöm inte trycka på hjärtat eller dela inlägget om ni gillar det! Så vet jag vad ni gillar eller vill läsa mer om!

Döden i Eiffeltornet & vesslans dans- att dejta med hedern i behåll

Jag har ju, som tidigare nämnts i bloggen, aldrig varit speciellt bra på att vara singel och inte heller varit singel speciellt  ofta under mitt liv som människa. De perioder jag har varit singel har jag dock varit ute i dejtingsvängen en del & ungefär lika många gånger har jag ärrat mig själv eller någon annan för livet. Jag tänkte dela med mig av mina absolut värsta dejtingmissar- för dig som är singel att lära av- eller för dig som är i ett förhållande att skratta åt: 
 
1. Jag vet inte om man kan kalla det en dejt när man åker med någon till Paris? men lite så kändes det. Vi hade träffats ett tag och han ville bjuda med mig till Frankrikes huvudstad! Jomantackar sa jag  (egentligen sa jag si si i tro om att det var franska) och mot baguetter, rutiga dukar och terrorhot bar det av. Det kan tyckas vara en konstig sammanfattning av Paris, men detta var runt 2004, om jag inte minns fel och rädslan för terrorismen hade liksom kommit in i vår vardag på ett annat sätt- iallafall i min vardag. Innan avresa satt jag, likt jag alltid gör inför en resa och funderade kring huruvida det fanns någon risk att dö i samband med olika (för landet specifika) platser, djur eller liknande. Jag insåg att Eiffeltornet definitivt var ett hot mot min planerade dödsålder (den är väl tilltagen). Alla i min närhet bedyrade dock- inget kommer hända, du måste åka upp i Eiffeltornet. Så jag övervann min rädsla för min inneboende turist. Jag och min dejt promenderade upp för eiffeltornets trappor, tittade på utsikten och tog bilder- allt enligt tursimens alla regler. För att ta sig upp på tredje våningen i tornet krävs det att man åker hiss och till den hissen hade det bildast en liten kö, där vi tog plats. Tills det som inte skulle ske givetvis skedde;larmet gick! Detta var inte heller vilket larm som helst, inget man kunde missta för en snattad souverni eller ett missnöjt barn- detta var larmens larm! Inte nog med det intensiva tjutandet, detta avlöstes med jämna mellanrum av en kvinnlig röst som uppmanade oss alla att lämna byggnaden i lugn(!) och skynda att hitta närmaste utgång då det råder EMERGENCY. Jaha mig behöver hon då inte säga till två gånger att lämna en byggnad där larmet tjuter och bomben snart biserar. Jag tror ingen människa i världshistorien har rört sig så snabbt för dessa eiffeltorniska trappor och jag tror inte heller att en dejt tagit slut så abrupt. Om vi ska vara helt ärliga kände jag inte killen speciellt väl då och det krävs faktiskt lite mer från min sida för att jag ska vilja möta (vad jag trodde var) döden tillsammans med någon i Paris. Mina ben gick som elvispar ner för den välplanerade trätrappan. Min dejt gav dock inte upp så lätt utan sprang efter och skrek något i stil med "akta" och "lugna dig". Phö, tänkte jag. Överleva heter det. Väl nere från tornet gick jag till en kiosk, köpte en flaska vin och la mig på ett tryggt avstsånd från exploderande torn, svepte flaskan och hetsåt chips. Dejten kom ikapp och vi berörde inte ämnet mer under resan, jag tror inte varken jag eller han visste hur vi skulle förhålla oss till att jag lämnade honom att dö, om det nu var vad som väntade. Det fanns inget att bygga vidare på. Jag skulle aldrig kunna säga "jag gör allt för dig". Han skulle aldrig kunna höra ett larm igen utan att oroa sig för att jag obekymrat skulle lämna honom i ljusets hastighet. Dagarna i Paris passerade, jag tappade hans kompis kamera i en pool och sen åkte vi hem. Det blev inte vi.
 
2. En annan dejt som inte gick speciellt bra, var en jag hade under åren jag bodde i Australien. Jag har aldrig varit speciellt bra på namn eller för den delen ansikten vilket har förstatt mig i diverse olika obekväma situationer. Ofta har det handlat om människor som kännt igen mig och jag inte känt igen dem- eller att jag tror att jag känner folk fast jag egentligen bara känner igen dem från kassan på Ica eller SVT debattprogram. Ni kan ju själva tänka er utgången när man på stan frågar kassören hur läget med henne egentligen är. Denna gången började katastrofen innan jag ens hunnit träffa dejten. En kille hade nämligen bjudit ut mig "om jag någon gång kom till Melbourne". Han hade en kompis som ägde en bar och behövde jag jobb kunde jag bara kontakta honom. Efter en tid i Cairns bestämde jag och några kompisar oss för att prova Melbourne. Jag tänkte att det inte kunde skada att ringa den här killen, i hopp om att inte vara arbetslös allt för länge. Han mindes mig (som tur var) och ville gärna ses. Han skulle genast börja kolla upp jobbmöjligheter. Vi bestämde träff i en närliggande ort och vi bestämde att han skulle möta upp mig på spårvagnssationen. Problemet var bara -hur fan såg denna människa ut?! Det hade ju gått en tid sedan han lämnade sitt nummer i baren jag jobbade på då och ska jag vara helt ärlig så trillade det ju ofta in många nummer på en kväll. Denna killen kom jag dock ihåg då han hade brutit sitt ben och var nykter och därför kändes ganska pålitlig när det gällde "fixa jobbsnacket". Påväg mot vårt möte blev jag mer och mer nervös över att inte känna igen honom. Jag hade ju bara träffat honom på en mörk nattklubb, men jag litade på att han skulle känna igen mig. Där stod jag och väntade och väntade när jag såg en man i en bil på andra sidan vägen. Jag tyckte att han tittade väldigt mycket åt mitt håll och kanske var han lika osäker? Efter ganska lång tid bestämde jag mig för att göra det mest onaturliga i situationen- jag smög fram till bilen, lite i taget, stannade upp och tittade mot bilen igen - är det han? såg han ut så? kan han isåfall vinka lite? och sen smög jag ytterligare några steg närmre. Det som händer när man smyger sig på människa eller objekt är att man förr eller senare kommer fram till sitt mål. Så där stod jag, utanför hans nerrullade bilfönster och glodde rakt in, efter att ha tagit ansats likt en vessla. Jag harklade mig och sa lite generat "are YOU Ben?!" och han tittade tillbaka, förundrad och lite ängsligt svarade han kort "no.. Im scared".  Jahaja, då var det inget, tack & adjöken. I samma stund dyker den där riktiga Ben upp och jag kände givetvis igen honom. Ett annat givetvis är att jag inledde träffen med att beskriva vad jag precis utsatt hans landsman för- med stor inlevelse och imitation av vessla. Det blev knappt någon dejt, men ett jobb ordnade han till mig som utlovat. Sen pratade vi aldrig mer igen. Jag antar att han inte gillade.. vesslor?
 
3. Denna historia är kort och konsis och tipset i sig går helt enkelt ut på att inte dricka vodka redbull på en första dejt. Inte heller ska en sådan dejt ske på ett ställe där dans är tillåtet och ljudvolymen hög. Det behöver ju inte vara så, men jag vill höja ett varningens finger att det KAN bli så- att du under dejten finner dig själv på dansgolvet med din nyktra dejt. Du dansar "sidledsstegklappdansen" medan du försöker dricka din drink ur din drinkpinne, då sugröret sedan ett tag tillbaka sitter fast i ditt hår. Du kallar honom Peter. Han heter inte Peter. 
Du åker hem och ni hörs inte igen. Antingen för att han inte gillar namnet Peter, eller för att han kan se skillnad på sugrör och drinkpinne. 
 
Där har ni mina topp tre! eller botten tre snarare! När jag nu ligger här i soffan, med mannen till mitt barn i vårt gemensamma hus ser jag tillbaka på dejtandet och tänker TACK GODE GUD att jag slipper det jag inte kan behärska. Och tack Gud, för Said, som jag vet hade hämtat ett sugrör.
 
Nu vill jag höra om era värsta dejter! berätta och sprid kunskapen vidare till nästa generation singlar- kanske kan vi tillsammans få någon att skippa imitation vessla eller sidledsstegklappdansen!
 
/ Karin "försöka duger" Wikström 
 (bilden är lånad från google, då jag aldrig dejtat någon tillräckligt länge att ta en dejtingbild)
 

Verklighetscensur i sommartid- ett glas rosa i dålig luft

Nu har mer en halva Saids sommarsemester passerat. Jag sitter fortfaranade i hemlighet och ber till både Gud och SMHI (om det nu skulle råka vara så att någon där har inflytande över Guds väderpinne, som han verkar hantera lite vårdslöst dessa dagar).  Men bönerna är verkningslösa! Det verkar då inte bli någon sommar detta året heller och sommaren är faktiskt här - förklädd till en repris av oktober 2016- och skyndar vi inte på, så missaar vi alltihop i år igen. 
 
Fast det är ju lite så här i Skåne, allt som oftast är vi välsignade med landets all nederbörd. Vi får helt enkelt bestämma oss för att - nu,  nu jäklar är det sommar vare sig det skiner eller ej! Då får grillen åka fram, flintastek marineras och foppatofflorna åka på, Om dessa fulskor så ska matchas med vinterparkas och fårskinsmössa. Foppatofflorna är ett måste när svensken håller semster. Oavsett väder.
 
Har man dessutom barn blir de höstliga sommarutmaningarna större! Speciellt när solen tittar fram en kvart om dagen. Då ska man inte bara tömma grillen på vatten och lägga flintan i marinad, nä då ska man även få ut barnet/nen i FRISKA LUFTEN (finns det något mer provocerande ord? som att alla annan luft än utomhusluften är sjuk). Pool ska vara innförskaffad sedan tidigare (trots att graderna fortfarande inte överstigit 12 den senaste månaden) UV-dräkt och solskydd ska vara redo (detta är en riktigt utmaning för mig, som alltid är ett par månader sen och precis har fått hem denna vårens skaloverall på posten). Och framför allt- vi ska alla ha jävligt roligt. Det har ju sällan jag.
 
Statusuppdatering Facebook, med verklighetscensur: 
Idag har jag och min bästa lilla familj njutit av sommarvärmen i vår trädgård. Said har grillat på vår kolgrill medan Melker plaskat i sin pool! Vår trädgård är verkligen prunkande såhär års! UNDERBART! Kvällen avslutades med underbara vänner i kvällssolen på vår nybyggda terass- med rosé och tapas. Allt medan Melker lekte så fint med med deras dotter Hen. #älskalivet
 
Statusuppdatering Facebook, utkast/opublicerat:
Idag när vi planerade för dagen tittade vi på SMHI:s väderprognos (istället för att titta ut). De utlovade regn även idag, vilket vi var ganska nöjda med då vårt trädäck inte är klart än och Melkers pool av någon outgrundlig anledning hänger högt upp i ett träd. Plötsligt tittade trots regnprognos den lille solen fram och då ska man snabbt som fa-an från den sjuka luften- ut i den friska. Vilken tur tänkte jag, att jag för en gångs skull har haft framförhållning och köpt badblöjor. Och UV-dräkt. Det skulle dock snabbt visa sig att  Melker hellre dör än bär en kroppsstrumpa i formfast material.  Vad hade jag väntat mig? Poolen räddades från trädet och fylldes på i omgångar med hjälp av skurhink, kaffeburk och salladsskål, medeln vi hade att tillgå. När denna var fylld hade Melker i missnöje redan dragit av sin badblöja, tagit en kalsup i två cm högt vatten, sprungit naken rakt in i hallonbuskaget, vägrat komma ut ur samma hallonbuskage, ätit en blomma, ätit jord. ätit gräs och komposterat gamla rabarber- i poolen. Trädäcket står halvklart och gapar tomt då vi varken har trädgårdsmöbler, eller för den delen en ordentlig grill. Däremot har vi en massa viktiga saker under trädäcket, likt gåvor offrade till vem som nu kan tänkas bo därunder. Inte är det väderguden iallafall. Det vi också har är en liten turkos grill från coop som rymmer en halv korv, om den läggs omsorgfullt på diagonalen. .Något rosévin har vi heller aldrig hemma och Systembolaget tycks just vara stängt när lusten smyger på eller solen smyger fram. Ibland dricker vi fun light ur vinglas, mest för att det är en dryck med för årstiden rätt kulör. Men inte på kvällen och aldrig på terassen och speciellt inte dagar som denna, när solen redan tittat fram en stund. Då ligger vi inne i ful-luften. Då får det räcka. #solisinnebruninne
 
 
 
Jag antar att jag inte behöver förtydliga att upplåsbara barnpooler, inte blåser upp sig själva.
 
 
/ Karin Wikström
 
Tryck på hjärtat om ni gillar inlägget, så jag vet vad ni gillar att läsa!