Rumptändning & Nattningstips


Idag har varit en dag som rätt och slätt gått i rövighetens tecken (rövighet som beskrivning av en känsla men också bakdelen av en kropp)


Dagen har i sin rövighet bjudit på besök av bästa slag, min vän Sofia och hennes 1,5 åring Isabella. Isabella är som barn i den åldern är mest- överallt. Under loppet av en timme har lilla fröken Boll utan vidare bekymmer tuggat i sig en halv inredning, tagit ett smak på odientifierbart metallföremål, bestigit Mount;Stol,Soffa,Fönsterkarm,Trapp,Matstol,Mamma-  samt försökt hänga Melker i ett tjänstekort. Av ren välvilja såklart. Under tiden för sina göromål har hon dessutom undantagslöst ubrustit WOW eller bara AAA. Som jag älskar henne! BebisMelker då, som har fått lite av sin mammas hysteriska nerver (vi behöver
inte låssas som att jag inte lämnade kvar en dejt uppe i Eiffeltornet för att raskt försätta mig själv i säkerhet vid ett utrymningslarm) har lika frekvent berättat vad han tyckt om dessa läten- dock i en mer utdragen, egen decibell. 

När finbesöket lämnade bestämde jag och Melker oss för han skulle ta ett bad, då badbaljan nu har hittat upp ur kartongen och in i badrummet. KUUUL tjöt BebisMelker när hans rumpa nuddade badvattnen! Äntligen bada igen! Och jag kände mig där och då, som världens bästa mamma.  De flesta som besökt vårt nya badrum har ååhhh:at sig över att ljuset tänds per automatik, när man träder in i badrummet likt ljusets härskare. Jag har själv varit lite mallig när jag sett folk äntra i förvåning, tills idag. Känslan av att vara världens bästa mamma varade ungefär 1,4 sekunder, en genomsnittstid jag är väl bekant med. Något jag däremot inte är bekant med alls är var sensorjäveln till den automatiska lampan sitter  - och det blev direkt uppenbart att den inte heller visste var jag satt. För det blev mörkt. Kolsvart. Med Melker i ena armen, (som slogs för sitt liv för att få lov att; sitta, ligga, stå eller helst av allt lägga sig på mage i baljan) och andra armen i luften fick jag inte önskvärt resultat. Bara svart. Vänta nu; var hade jag egentligen hamnat? i rymden? I ett parallelt jävligt mörkt universum? VAR JAG DÖD? Paniken kom antågande. Jag visste ju trots allt inte i vilken riktning jag skulle vifta och armen verkade inte vara tillräckligt stor för att nå framgång. Så vilken annan kroppsdel är då ledig och stor? Jo rumpan. En rumpa i vädret och en Melker i armen och ljuset kom tillbaka, i en minut. Sen började det om igen- till Melkers stora glädje. Jag gick från världens sämsta mamma till universums sämsta-då jag inte orkade tvivla på hela min existens en gång per minut och tog därmed ett vuxen beslut om att badet var över. Så var Melkers liv- kungjorde han i skrik. 

När BebisMelker insåg att livet skulle fortsätta so förut bytte vi om till pjamas och lagade en flaska välling. Eftersom Melker utståt ett badtrauma utan dess like tänkte jag att det var bäst om han fick somna lite tidigare och att jag därför kunde vänta med att äta middag till att han lagt sig, nattningen brukar ändå gå tämligen fort. Och som den mammaguru jag är, tänkte jag ge er några rykande färska tips på vad man ska undvika om man vill ha en snabb nattning:

  • När du matar ditt barn med flytande föda, såsom välling. Häll maten I BARNET och inte PÅ BARNET då detta ger två skilda resultat. En Bebis som är dränkt i sin gonattflaska behöver byta om. En bebis bytar inte om själv. En Bebis vaknar när den helt plötsligt ska kränga av sig och på sig pjamaser, och bebisen kommer att låta dig veta att du gjort fel.
  • När du bytt till ny torr pjamas, vaggat om, gett napp, bett om ursäkt till den lille royaliteten som till slut accepterat dina förlåt somnar förhoppningsvis barnet om. När du då ska lägga ifrån dig barnet- lägg barnet I VAGGAN inte PÅ VAGGAN. Alltså- däng inte barnets huvud i vaggans kant. Barnet kommer då vakna och du får snällt börja om med dina ursäkter och ditt vaggande igen. Och dendär maten kan du nu glömma.
 
Är det mer ni undrar över, om ni vill ha personlig coaching i mammalivet bad-eller insomningsmetoder kan ni bara kontakta mig på: ingenkomtillskada@forsokaduger.se
 
/ Karin

Kommentarer :

#1: Jennyjenny.se

Har precis hittat din blogg men känner att jag måste läsa massor här. Du skriver väldigt roligt och det behöver jag en dag som denna; sjuk hemma med ett sjukt barn o ett friskt ;)

skriven
#2: Jennyjenny.se

Har precis hittat din blogg men känner att jag måste läsa massor här. Du skriver väldigt roligt och det behöver jag en dag som denna; sjuk hemma med ett sjukt barn o ett friskt ;)

Svar: Tack tack tack! underbara ord! roligt att du vill läsa! <3 Kram och hoppas barnet kryar på sig!
Karin Wikström

skriven
#3: Anonym

Världens bästa blogg! Du är så grym på att sätta ord på vardagen som mamma. Som sagt, sluta aldrig skriva för jag ska aldrig sluta läsa 💜/Madde

Svar: Men underbara du! tack för allt ditt pepp! du är ju bäst! <3 Kram
Karin Wikström

skriven
#4: Maria

Åh gud. Jag skrattar så jag skakar. Ja på insidan då eftersom min egna lilla drottning sover i soffan bredvid mig (lite skrattskakningar har väl ingen bebis vaknat av?). Du kan verkligen konsten att beskriva hur det är att vara förälder!! Så himla underbart :D

Svar: Åh vilken underbar kommentar att få! Roligt att du läser! Jag tror skrattakakningar är rogivande! Haha, nysningar däremot är av erfarenhet något man ska undvika!! Kram på dig! :)
Karin Wikström

skriven
#5: Pauline Hurtig

haha aw!

Svar: haha, ja de kan man säga ;)
Karin Wikström

skriven

Kommentera inlägget här :