Mamman bör jäsa ifred

När jag antog den tekniska utmaningen som det innebär för en sådan som mig att starta upp en blogg loggade jag in på sidan med min emailadress, enligt direktiven. Blogg.se var inte sena med att påminna mig om hur mitt liv förändrats sen sist jag fick för mig att blogga! Nästan som om någon suttit och väntat på att jag skulle komma tillbaka, någon som visste. "Hej Karin, din blogg 365dagarsingel har fortfarande inga inlägg, tryck här för att posta ditt första inlägg". Just de ja, de var det jag höll på med för två år sedan.Hålla mig singel. Då satt jag i min etta och skulle (med en blogg?) utmana mig själv med ett års singelliv (då detta inte alls har fungerat speciellt bra för mig sedan jag upptäckte mannen som skapelse vid 15 års ålder). Med tanke på rubriken i bloggen jag nu startat kanske ni har en liten aning om vilken väg min utmaning tog? Bloggen stendog och 365dagarsingel blev till 280dagargravid. Kul det med, att bli morsa. Och även om man gärna uttrycker sig så, att man blir mamma, är det inte riktigt så det går till. Alltså själva tillverkningen av barnet var jag ju delaktig i (även om barnet som slutprodukt inte var i åtanke just den stunden). Sedan dess, dagen då jag blev med titeln, har jag kämpat på med att finna mig själv i den ytterst anvarsfulla rollen- och med allt vad den innebär (ansvara för en graviditet i nio månader till exempel- när man knappt kan ansvara för sitt egna frukostintag) ansvara för en förlossning (ja tro det eller ej, det är helt upp till mamman att föda ut barnet. 2017 och vi har inte kommit längre?) och sist men inte minst hålla ett barn levande och gärna välmående dygnets alla timmar ( i ett dygn som för övrigt blir tre gånger så långt och hälften så kort när man blir mamma. Svårt att förklara, men dagarna bli liksom långa, samtidigt som man aldrig hinner med det man ska).

Den där födseln av lille underbara Melker som jag i sin helhet ansvarade för ägde rum för ganska exakt sex månader sedan-och jag försöker fortfarande bemästra mammarollen timme för timme, minut för minut. Ena sekunden kokar jag omsorgsfullt alla leksaker, desinficerar alla ytor, dränker alla gäster i handsprit- för att sekunder senare ge Melker hundens slemmiga okokta ben- rätt i munnen. Nä, jag har inte riktigt hittat en bra balans mellan hyserisk förstagångsmamma och slarvet som utgör cirka 80% av min personlighet, men jag ska nog nå dit. Och då, när jag blivi en harmonisk mamma, så ska jag även börja använda jeans minst två gånger per vecka. Oberoende om knäppningsfunktionens delar når fam till varandra eller inte.

Så mycket att se fram emot 2017! Ni som vill med är fria att hoppa på försökadugertåget som härmed avgår.

tot-tot

Karin "försökaduger" Wikström

Taggar: bebis, enmammablirtill, försökaduger, föräldrer, jäsning, mamma, mammaledig, nybakad;

Kommentera inlägget här :