Husköp & källarsjuka

 
Vi köpte ju ett hus för ett tag sedan, eller snarare var det ju så att jag köpte ett hus och berättade sedan för min sambo den glada nyheten! Det hade nästan hänt förrut, så denna gången var hans förvåning inte lika påtaglig eller svårhanterad. Första huset jag köpte ville han dock inte ha. Detta på grund av hans välutvecklade källarfobi- en åkomma han har gemensamt med min högst källarsjuke far. Under visningen av huset, när jag gick runt och beundrade den vackra stuckaturen, de gedigna spegeldörrarna och den prunkande trädgården (en trädård som rätt och slätt ändå hade tvärdött under mitt ansvar, om vi ska vara ärliga) - gick pappa och sambon runt och ojade sig över källarrelaterade bekymmer. Jag tjöt "orginaaaaaalbelsag" medan de två pratade vattennivårer, fuktskador och dräneringskostnader. Tråkig inställning till livet tyckte jag,som trots min högst pesimistiska personlighet bara antog att syndafloden inte skulle komma till Trelleborg, iallafall de närmaste 10 åren. Jag ville som sagt köpa huset (huset hade en 100 år gammal stentrappa inomhus, behöver jag säga mer?) och ju fler bud jag la, desto mer gödde jag hans källarsjuka. Han började ta ut ångesen jag gav honom över diverse människor som korsade vår väg med frågor som "hur ser er källarsituaton ut? har ni haft översvämmning? vad blev den totala kostnaden" och inte ett dugg lugnare blev han med svaren. Inte heller gjorde han några undantag för folk som bodde i lägenhet, intervjun gällde för alla. Datorns internethistorik skvallrade om hans mående och sökningarna var undantagslöst i stil med "hur luktar mögelkällare" och "min flickvän har inget konsekvenstänk". Så nu i efterhand var det nog tur att det inte blev det huset, då det troligtvis hade slutat med att Sambon flyttat in i källaren och ritat diagram över Trelleborgs nederbörd. Jobbigt för alla inblandade.
 
Huset jag nu har köpt har faktiskt också en källare, under första timmarna vi var ägare till det nya huset besökte sambon källaren i genomsnitt 7 ggr/ timmme. Vi kunde vara i full färd med att planera tapet till hallen när jag vände mig om och han va borta..."jag skulle bara kolla en sak". Källarsjukan har inget bot. Dock har problemen vi stött på vid renovering av huset gjort att källaren liksom kommit lite i skymundan. För vem har tid att tänka på ett problem som inte ens har uppstått- när hela innertaket har ramlat ner i huvudet på en? Det är verkligen spännande med gamla hus, man vet liksom aldrig vad folk fick för sig innan google som uppfinning kom till världen. Till exempel fanns det visst dom som använde gamla delar av en träsäng för att regla upp ett innertak som höll på att gå åt helvete. Något som aldrig hänt om personen i fråga bara kunde fått snabbgoogla "spika upp sängbrädor i betongtak". 
 
        
(drömkåken) 
 
På lördag flyttar vi in, drömmen om ett eget 20-talshus blir verklighet! skräckblandad förtjusning då källarsjukan visade sig vara vädligt smittsam och jag har nu dragit på mig åkomman. Att den dessutom är i nära släktskap med värmekostnadssjukan, mögelsjukan och grannsjukan var det ingen som kunnat ana, 
 
Tror ni han blir sur om jag köper en lägehet istället?
 
/ Karin Wikström 
 
 
 

Kommentera inlägget här :