Majskrokar & Kannibalism

Å så vaknar BebisKonung på bästa humör! Skrattar, busar, myser och äter majskrokar enligt sedvanlig morgonrutin (majskrokförtäringen är alltså morgonrutin, gladhet är en sällsynt bonus!) Som mamma i det läget ska man ju icke vara sämre, här ska de spridas glädje!
 
- Åhhhh äter du en liten MAJSKROKS- BAJSKROK Melker! (ja man blir fan inte mer mogen av att bara umgås med en bebis) nom nom noooom! AKTA så inte MAMMA tar DIN LILLE KROOOOK! NOOOOOOOOM! 
 
Följt av en stor tugga av majskroken. Trodde jag. Dock avslöjade Melkers ansiktsuttryck att det inte var majskrokbajskrok som jag så lajbans stoppade i munnen. Nejdå, jag åt istälet lite på mitt barns finger. Och tro det eller ej, morgonen av solsken tog ett abrupt slut- i ett stortk ilsket, ledsamt och frågande iltjut. Min mamma vill äta upp mig-tjutet. Ett tjut som säkert kommer gå många förbi.
 
En glad morgonbebis med aktuellt finger fortfarande i behåll. 
 
Jag säger detta till er, så ni kan dra lärdom av mitt misstag. Jag önskar att någon hade berättat att man som mamma inte ska tro att glädje hjälper en i tillvaron! Kalla majskrokar för majskrokar och låt barnet äta dem i all sin glädje. Gärna ifred.
 
/ Karin Wikström
 

Kommentera inlägget här :