Lucka 13: Starkglögg & egensytt- supermammans luciafirande.

 
Bakom lucka nummer 13 i hennes tillsynes orörda kalender dolde sig inte mindre än ett luciatåg på förskolan! Den ett år & fem månader gamla konungen skulle dagen till ära alltså inte endast härska i hemmet utan även bli kung av sin pepparkaksdräkt. Ett sällan skådat spektakel.
 
Jag är en sådan mamma som inte riktigt satt ner foten i vilken typ av mamma jag är. Kanske har jag inte varit mamma tillräckligt länge (man blir INTE mamma bara för att man får ett barn, det är en vanlig missuppfattning). Kanske vill jag vara en typ av mamma men en annan typ av person, agera som att mamma är en sak- att vara sitt egna jag en helt annan. Eller är jag bara lite av allt. Som en gott och blandat påse med extra mycket lakris, som borde sorteras bort och åka rätt i soporna för en trevligare upplevelse. Inför detta stora event har det inte funnits en tillstymmelse till balans i planering och meningen som löd "ta med er egen fikakorg" har gjort att mitt bröst i omgångar blivit rödflammigt av stress. Behöver det vara specifikt en korg? ska ska man vara den avslappnade mamman som tar med festis och lussebulle- eller den medvetna mamman som packat ner banan och vattenflaska? Ska vi lyckas komma i tid? Och sen glömmer jag fikakorgen (som vid avfärd slutligen innehåller mat för alla tänkbara preferenser och mammaroller), glömmer pepparkakans hatt, hämtar fikakorgen (det rör sig nu om en väska, ej en korg), glömmer bort gravidmagen, tappar luften, hämtar pepparkakan, inser att pepparkakan har bajsat, byter blöja, klär på pepparkakan, bär ut fikan, glömmer bort magen, tappar luften, bär ut pepparkakan, inser att pepparkakan bajsat igen, byter på pepparkakan,glömmer bort fadern (som borde komma ihåg sig själv), lastar in i bilen, åker till förskolan, säger GLAD LUCIA några oktav för högt, lämnar över pepparkaka till ansvarig luciatågskordinator, sätter mig ner- inväntar tåg. 
 
Ni förstår kanske vilka delar av denna morgon som representerar lakrisen i påsen?
 
Luciatåget är väl uppstyrt av engagerad förskolepersonal (kan inte låta bli att undra om man på lärarlinjen läser en hel kurs i "Luciaöverlevnad & struktur" 15 poäng). Melker var dock mer lakris än något annat under tåget (som han för övrigt inte deltog i) och upplevelsen för oss förväntansfulla fikakorgsförberedda föräldrar såg väl ut ungefär såhär:
 
08:45 Gå nu in här till de andra barnen Melker, seeee så fina alla är, nu ska ni SJUNGA! 
08:47 (jag till Said) men herregud, det är Melker som skriker så högt va? 
08:50 (Said till mig) DET DÄR är iallafall inte Melker som gråter!! (lite väl högt och förnöjt över att någon annans barn gråter, han får gå själv på föräldramöten framöver)
08:52 Nu öppnas dörren! nu kommer dom! (som om jag inte sett mitt barn exakt 7 minuter tidigare och hört honom oavbrutet under denna tid)
08:53 Melker bryter sig ut ur tåget som inte ens har startat och kommer springandes mot oss som en traumatiserad beskjuten dovhjort. Tåget tågar, barnen sjunger, Melker gråter. 
09:00 Tåget avslutas och resterande minideltagare fikar med sina föräldrar
09:01 Melker kastar fikan på golvet och startar med bestämdhet upp ett eget firande i form av sång och dans
 
Sen var det över (tack och lov) och vardagen fortsätter i det Wikströmska hemmet. En mammaerfarenhet till att bocka av från listan och jag bestämmer mig härmed att jag är den mamman som smugglar in starkglögg på lussefirandet för överlevnad, men i tanken har jag sytt pepparkaksdräkten själv.
 
 
Den traumatiserade pepparkaksgubben.
 
 
/Karin Wikström
 
PS. Glöm inte tycka på gillaknappen om ni gillar, så jag ser vilka inlägg ni vill läsa!
PS2. Är du gravid?, var sparsam med förtäring av pepparkaksdeg. Överkomsumtion kan ge liknande biverkningar som en förlossningsstart. Och inte mycket är värre än att tvivlet om huruvida det är ett barn som ska födas eller en deg som jäser.

Kommentarer :

#1: Elisa

Haha, precis sånt här jag fasar för! Känns som att jag kommer hamna i exakt såna här situationer och sen undra vad jag är för mamma egentligen. Skönt ändå att inte alla har total koll vilket det känns som ibland.

Tack för tips ang. pepparkaksdegen förresten! jag är en sån som annars gärna hellre äter degen än trycker ut kakor.

skriven
#2: JennyJenny.se

Hahaha!
Här hade vi luciatåg imorse (balanserad fikakorg i form av köpt lussebulle och vattenflaska i plastpåse). Sonen sjöng glatt och var på soligt humör. (Då har han i några veckor bestämt sagt att han aldrig i livet kommer gå nått luciatåg så vi kan ha hotat med att de som ej sjunger inte heller får nått fika). Nu är han 3,5 år men hans första luciatågsframtrödsnde vid 1,5 års ålder var i stil med Melkers. Förra året hade förskolan ej nått firande. Men väljer ändå att tro att Luciatågen blir bättre o bättre med åren ;)

skriven
#3: Cissi

Första året som alla tjejerna faktiskt deltar efter förmåga i luciatåget... Annars brukar minst en börja grina när de får syn på mig (vad det säger om mig vill jag inte ens veta, väljer att tolka det som saknad). Mellantjejen briljerade dessutom med att utbrista "Oh my god jag döööör" när hon såga alla vuxna.. Efter att ha stoppat upp hela tåget i dörröppningen... ;)

skriven

Kommentera inlägget här :