Vardagspussel- en okrönt shoppingdrottning snattar inte barnmat.

 
Underrubrik Kära Bullen, är jag normal?
 
Senaste veckan har jag varit om möjligt mer tankspridd än vanligt. Kanske beror det på att vår hus håller på att rasa samman (se föregående inlägg) eller så är det bara min personlighet som spetsar till sig lite extra ibland. När jag är mitt vanliga, måttligt förvirrade jag, så överlevs vardagen med bra marginal. Kanske blir jag av med ett ögonbryn, hamnar i arrest, eller drar på mig oåterkalleliga svarta hål i min värdighet- men överlevs gör det alltid. 
Nu tror ni kanske att jag ska komma fram till att jag numera är död och det är min ande som sitter här och moraliserar över min slarvighet, men riktigt så illa är det inte (än). Dock har det känts som att döden har knackat på både en och två gånger senaste tiden. Både som skepnad av en dag utan kaffe men också av den mer oroande varianten, ni vet den där man är påväg med styret rakt in i Rally-Roffes långtradare? Men många nära Roffe dödar ingen Karin, som man brukar säga.
 
Men vardagspusslet mina vänner (det ordet som låter som att man sysslar med något som ska eller för den delen kan bli klart men för mig rör sig om en ful pusselask som saknar hälften av alla bitar) det går inte alls ihop. Igår fick jag ta mig till affären inte mindre än tre gånger på en dag, med hjälp av tre olika färdmedel. Detta då jag
 
1. Glömde kolla innehållet i plånbok innan avfärd. Nuförtiden handlar det inte endast om att veta att plånboken är med vid affärsbesök, man måste även försäkra sig om att betalkort och andra för ärendet viktiga kort ligger just i plånboken- och inte fastkilad mellan ett halvt uppluckrat smörgåsrån och en golvlist.  
2. Glömde vad jag egentligen skulle köpa. Förr var mitt problem främst att jag svassade runt som någon okrönt Ica-drottning i gångarna, svängde på min kundkorg och letade mat i snygga förpackningar. Inte allt för sällan kom jag hem med sju vackra burkar i olika kulörer med för matlagning helt värdelöst innehåll. En lilafalmmig ovanlig böna från venedig, tre sorters the, väl förpackade röda linser och ett ekologiskt mjölkfritt chokladfritt choklad. In i skåpet. Fram med hämtmatsmenyn. Men ser ni, så går det inte till längre. Här har vi en familj att föda. Så när detta djupt rotade beteende slår till, ja då får jag snällt ta mig tillbaka till butiken för att köpa det som saknas. Detta kan med fördel göras med hjälp av annat fortskaffningsmedel. Går man ena gången kan man för exempel ta cykel nästa. För variation och mindre risk för igenkänning. 
3. Tredje besöket var det besöket som gick absolut bäst. Då hade jag ju övat på att handla en del under dagen och utrymmet för misslyckande minskar drastiskt per besökstillfälle. Resterande varor inhandlades. Dock fick jag betala en fruktklämmis två gånger då jag redan köpt en som jag såklart hittade i vagnen när jag packade upp de andra varorna. Men, bättre med 10 kr extra och hedern i behåll! Att bli oskyldigt  tagen för snatteri av en broccoliklämmis är tillochmed under min värdighet. 
 
Dagen idag har inte gjort sig någon större skillnad då den inleddes med frenetiskt letande efter kaffekappslar till kaffemaskinen. Till slut hittade jag en gömd liten rackare som jag sparat till just liknande nödläge (eller mer troligt att minste herr Melker rövat bort den då gömstället var snarlik tjuvnästet där betalkortet återfanns) Hur som helst tackade jag Gud i en snabb liten kaffebön (nu vet jag varför det heter kaffeböna!) och tryckte i kapseln i maskinen, dansade några piruetter för att sedan hämta kaffet som skulle avnjutas. Jag kunde först inte sätta fingret på vad det var som var fel. Det luktade kaffe, maskinen var igång, men något saknades- jo koppen. 
Pigg köksbänk, trött mamma. Och även om jag ville hålla ett förhör med Melker om muggen som jag såklart hade satt dit insåg jag hans vattentäta försvar- 80 cm lång.
 
Nu ska jag, för att undvika ytterligare vardags katastrofer gå och lägga mig och invänta ny dag. Jag ska bara en liten, liten sväng till affären först.
 
 
 
 
Gonatt!
/ Karin 
 
PS. Det är tjejen i bloggen som har skrivit brevet.
 

Kommentera inlägget här :