Varför Kalle Anka inte har byxor & vi sällan åker till Ystad

 
Idag när solen tittat fram bestämde vi oss för att ta en tur till Ystad. Man förstår verkligen inte hur enkelt det att att leva sådär i största allmänhet när man inte har barn. Då hade det väl sett ut ungefär såhär innan avfärd: vakna, byta om, sminka sig, ta en kaffe, gå ut till bilen, lämna uppfarten.
 
När man har barn däremot, speciellt om man har barn av den mer bestämda sorten, som absolut inte tänker göra någonting utanför sin bekvämlighetszon (en zon som är något begränsad) ser det istället ut ungefär såhär: vakna (för den som någonsin har somnat), klä på sig en tröja, mata barnet till försök att efterlikna ljud av ankommande flygplansshow, ta på sig en strumpa (man har alltså en klädsel likt Kalle Anka under större delen av alla dessa moment), byta blöja på barnet (samtidigt som man sjunger circle of life och agerar alla djur i lejonkungen för att förhindra att barnet nakenrymmer), ta på sig en strumpa till, dansa till babblarna och härmar rösten till doddo med allt annat än bravour, krypa runt soffbordet 28-34 varv (beroende på egen kapacitet), sätta på sig byxor, bli nerkräkt på grund av dans i för nära anslugning till mat, byta byxor, googla Ystad (man vill försäkra sig om att staden står kvar, så man inte utför alla dessa moment och sen kommer till en skylt "staden Ystad finns inte mer" det skulle ta knäcken), sminka ena ögat, leka tittut, dansa till snickeboa, bre ett smörgsrån, sätta upp håret, ta ut samma smörgåsrån ur barnets öra, packa väska, trösta barnet (och stoppa tillbaka smörgåsrånet i örat, det är visst där det ska bo) sminka andra ögat, bli nerkräkt (detta med dansandet alltså?) byta tröja, byta kläder på barnet (nu till stämman av "gubben i lådan med tillhörande atttribut), bära ut vagnen, bära ut väskor, bära ut barnet, lämna uppfarten, återvända till uppfarten, hämta nappen, trösta barnet, sjunga sånger, dansa sittdans, må illa, hämta vatten, lämna uppfarten, köra till Ystad.
 
Det finns säkert enklare sätt att göra en utflykt på, men inget som denna familjen bemästrat än. Tips såsom "kanske ni ska vara mer organiserade" undanbedes vänligt med bestämt! Ingekänningshistorier välkomnas. 
 
Väl i Ystad där solen inte sken på alla i stadens befolkning inte. En sur tant gjorde klart för oss att man INTE kan ställa barnvagnen utanaför toalettdörren. Stressmage månne? 
 
Nu- rödvin & första avsnittet på nya Skam! 
Trevlig Söndagslördag!
 
/ Karin Wikström
 
 

Kommentarer :

#1: Days by Johanna

Fniss finns en hel del igenkännande där... :) Vänta tills barnet får egen vilja och inte tycker hen skall in i bilen *s* Eller när man är framme, inte ska gå av bilen.... :P


Svar: Melker ska aldrig få en egen vilja ;-P haha!
Karin Wikström

skriven
#2: My

Bli en supermom som låter barnet naken rymma och man försöker klä på barnet byxblöjor och kläder springandes efter barnet. Smink vad är det? Lite läppglans när man stannar för stoppljus det duger. Och ja rocka sockorna, vem har tid att leta reda på matchande strumpor. Tyvärr är toa inte designade för att ha plats med barnvagn och man måste ställa den utanför toadörren för oftast finns ingen person i närheten som kan vakta vagnen medans man måste besöka "hemlighuset"

Svar: Ja man kanske får dra ner på sina ambitioner lite 😇 nu satte vi barnvagnen utanför toaletten då det fanns dåligt med plats &
personalen bad oss ställa den där! Men tantan ville ändå bestämt hävda att det inte gick för dig. Man blir så trött på åsiktskärringar! 🙈
Tack för din kommentar🌸 kram
Karin Wikström

skriven
#3: Anonym

Hahah känner igen det där så väl! Har dessutom två som också däremellan hinner bråka med varandra, så avstyra bråk brukar ingå 😂

Svar: haha ja jösses! detta med syskon känns ju avlägset just nu ;)
Karin Wikström

skriven

Kommentera inlägget här :