John Blunds snäva tidsschema & moppeTonys lycka

 
Som utlovat ska jag berätta för er hur natten gick! inte så spännande för gemene man kanske, att höra hur någon sov i 10 timmar i sträck utan uppvak. Men så blev det ju givetvis inte. Jag kunde strax efter blogginlägget publicerats konstatera att det finns en anledning att vårt takfönster på tredje våningen blev rödmarketat på besiktningen. Fönstret är orginal (alltså från 1924) och fyller sin funktion ungefär lika väl som man kan förvänta sig av en bit plastfolie använt för samma ändamål. Fönstret vätter dessutom ut mot vår trädgård, som i sin tur vätter ut mot en väg, där i sin tur MoppeTony bestämde sig för att testa sin senaste trimning av mopeden. En trimning som han för övrigt ska vara mycket nöjd med. 
 
Jag är känslig för ljud, temperatur, ljus, lukter och närhet i klibbig form när jag sover vilket gör förutsättningarna för sömn högst svårbemästrad. Har man inte sovit på nio månader tänker man dock att man som blivande djupsömnsutövare är ostoppbar...! Tony kan köra sina moppemil, fönstret kan vina,gnissla & ramla ner i ens huvud, det kan växa istappar på näsan för GUD MIN SKAPARE, DET SKA JU SOVAS! Och ungefär där gick hela alltet åt skogen. En tredje sak jag nämligen är känslig för när jag sover är min egen hjärna och min oförmåga att kontrollera densamma. Att VETA att du inte ska fara runt som en tättning varannan timme ger  känslor av lycka, som i sin tur ger årets adrenalinpåslag och så storslagna känslor att kroppen gör sig redo för ett triathlon, snarare än sömn. 
 
Jag låg och vände och vred på mig en stund och ju längre tiden gick desto piggare blev jag. Tack för mig gästrummet och på återseende! min snittslade bana kom dock väl till pass (inte för att jag tänkte sova på toaletten, men sovrummet ligger i samma riktning) då vi fortfande inte har en enda lampa på tredje våningen. 
 
Nere i sovrummet var jag såklart konferera denna uteblivna insomning med Said, som John Blund redan hade avverkat. Han såg frågande ut och undrade om det redan var morgon. Nej. Om det hade hänt något. Nej. Om jag inte skulle sova däruppe. Nej. Om jag ville klibbmysa. Nej.
 
 
 
 
 
Ikväll skippar jag kaffet och vräker i mig bubbdel istället. För att Melker såklart vaknade bara efter någon timme och jag då var allt annat än adrenalinfylld, för att jag är förkyld och enligt egen uträkning troligtvis kommer vara detta till 2025. Och givetvis- för att jag kan.
 
/ Karin "försöka duger" Wikstöm
 
 
 
 
 

Kommentarer :

#1: Days by Johanna

Visst är det typiskt man inte kan sova när man skall få sova. Men det är ju så hjärnan och kroppen blir liksom lite till sig.

hihi dörrarna kommer bli vita, vi har så liten hall så det blir så mörkt i hallen, det kommer bli ljusare med vita dörrar :)

skriven
#2: Vendela, tvåbarnsmamma

Så typiskt att S sov så gott så! Ännu värre liksom!!! 🤣 typiskt att man inte kan sova när man kan!

skriven
#3: Vendela, tvåbarnsmamma

Så typiskt att S sov så gott så! Ännu värre liksom!!! 🤣 typiskt att man inte kan sova när man kan!

Svar: Eller hur, så ska det väl intr behöva vara 🤔😂
Karin Wikström

skriven

Kommentera inlägget här :