Luftburet gift & BB-ångesten

 
I egenskap av mamma är jag skitstressad. Och då menar jag inte den klassiska typen av mamma stress som enligt kvinnonormen berör hushåll, matlagning, läxläsning och livspussel. Nej, den stressen jag ständigt lider av är en stress jag skapat själv, i samråd med min sambo. Vi kallar det kort och gott för BB-ångesten! Detta för att det var där själva stressen tog avstamp och vi båda kan relatera till vad den andra går igenom vid denna benämning- och kan snabbt komma till undsättning.

Det var såhär det hela började:

Första natten på BB och sambon hade enligt överenskommelse "vaktimme" (vi är lite neurotiskt lagda båda två och bestämde oss snabbt att för att det bästa för våra psyken var om vi vakade över det lilla barnet i skift), Sambon kunde inte sova, eftersom han hade bebisjouren, jag kunde inte sova eftersom jag nyss fött ett barn och inte fattade någonting. En stund in på Sambons jourtimme smög jag upp till bebisen och klappade honom på kinden, som då var aningen kall.

 

Jag: Han känns lite kall...kanske ska vi höja värmen härinne?

(Sambon hör: han känns lite kall? NÅGOT MÅSTE VARA FEL!)

Sambon: Kan du tända lyset då!?

Jag: Ehh.... varför det?

Sambon: Amen f-aan Karin TÄND!!

Jag: VAD ÄR DET SOM HÄNDER? (tänder lyset enligt direktiv från jouren)

Sambon: Ja han är väldigt kall, det är nog något fel...

(Jag hör: han är kall, något är fel!!)

Jag; Han verkar inte reagera när du håller i honom?

(sambon hör: han vaknar inte!!)

Sambon: Jag ringer till barnmorskan

(Jag hör: Nä han vaknar inte, vi måste få hjälp nu! jag ringer!)

 

Barnmorskan kommer inrusande.

Barnmorskan: vad är det som har hänt?

Sambon: Jo, vi försöker väcka honom och han vaknar inte!

Jag: Alltså han är helt BORTA, han är supertrött!

Barnmorska: Okej, hur länge har ni försökt?

Jag: Ja alltså nån minut eller så... men han e verkligen jättetrött.

Barnmorska: Ja okej, men klockan är ju tre på natten... när var han vaken senast?

Sambon: ja... alltså Karin ammade ju honom vid ett...

Jag: Men nu går han inte att väcka!

Barnmorskan: Nä okej.. men varför försöker ni väcka honom?!

Jag: ehh... ja alltså.. det går ju inte att väcka honom, han är så trött.

Barnmorskan:  Ja men han kanske vill sova... han är nog.... trött.

Sambon: ehh ja.. jo.. men vi tänkte.. eller Karin sa att han var kall...och ja.. att något var fel

Jag: Det var DU som sa att något var fel.. jag ville bara höja elementet..

Barnmorskan: okej men jag föreslår att ni låter er bebis vara istället så han får sova! han mår hur bra som helst.

Vi: ehh okej! tack då...gonatt...hejdå... sov gott..eller ja.. hejdå.

 

Och så har det alltså varit sedan dess, arbete i skift. googlande, statistikförande (statistikförande går helt enkelt ut på att man ringer med en fråga till olika personer/vårdinrättningar och räknar sedan ut vilket svar som procentuellt verkar mest rätt innan man agerar). Sambon är rädd för möbelkanter och jag är rädd för popcornkärnor. Han är rädd för benfrakturer och jag är rädd för gift. Lille herr BebisMelker dock, han är inte rädd för någonting. Han utsätter oss ständigt för våra nyutvecklade fobier. Med ett leende på läpparna jagar han icke ätbart att äta, stångar  huvudet i alla kanter och säger DAAAAH med belåtenhet innan han slänger sig handlöst i ett fritt fall mot golvet (vi tror att DAH betyder "MAMMA OCH PAPPA NI KAN INTE STOPPA MIG OCH DET KAN VARA SÅ ATT JAG SKADAR MIG NU MEN JAG BRYR MIG INTE")

 Så efter att ha lekt med Melker i trädgården och därmed cirka var femte minut inbillat mig att han ätit något giftigt när jag har tittat bort, undrat om han kanske gråtit av en svår allergisk reaktion istället för trötthet eller om hans kind inte är lite svullen?! Ja efter dagen är jag färdig som artist. En dag av komprimerad BB-ångest.

BebisMelker sover nu gott i sin säng. Jag ligger på soffan och googlar "sena allergiska  reaktioner", "luftburet gift i blommor" och "total isolering". Vi får se om vi går ut mer i detta livet.

 

 

/ Karin Wikström

 PS. Du som inte alls kan relatera till känslan.. men kanske ändå är rädd för att exempelvis flyga. Försök föreställa dig att du varje gång du ska köra din bil måste göra det på 10 000 meters höjd. Och personen bredvid dig bara skiter i att sätta sin mobil i flightmode trots den (för dig) uppenbara risken. Och skrattar samtidigt.

 

Glöm inte klicka på gilla-hjärtat om ni gillar! så jag vet vad ni vill läsa!

 

McEpidrual & co tack- min förlossningsberättelse i mama!

 
 
 
Hej och hå! nu går min förlossningsberättelse att läsa på mama.se! Ofta är ju ord som beskriver en förlossning inget man vill ut i det offentliga rummet. Speciellt inte ens egen förlossning (andra kan ju vara slemmiga och blodiga när de föder barn, men själv vill man ju gärna framhålla det som att barnet levererats ur en blommig lucka på magen). Men så är det ju inte. Berättelsen är publicerad här i bloggen tidigare men jag är minsann stolt att mama anser den platsa i deras tidning! Och kanske någon sitter där och kniper ihop knäna just nu och tänker att barnet får stanna där det är och med detta kan bli hjälpt lite på traven. Kan jag föda ett barn, så kan andra <3
 
För att kvinnokroppen är awesome! och för att vi tillsammans borde slå ett slag för att införa Mc Epidrual på Mc Donalds meny. 
 
/ Karin Wikström
 
Artikeln hittar ni på 
http://mama.nu/gravid/forlossningsberattelsen-jag-skulle-minsann-inte-foda-nagot-barn/

Videolänk, hiphopdans & kontakttid för mammarumpa

Då vi inte har pratats vid på över en vecka tänkte jag i all enkelhet bjuda er på en veckosummering! Inte med "dagens outfit" träningsdagbok eller bilder på smoothies som rinner över glaset; nej ett hederligt utdrag av veckans höjdpunkter för en sån som jag! (egentligen skulle jag kunna göra ett helt inlägg om just dessa bilder med nymixad smoothie som rinner över! fina glasburkar med randiga sugrör men jag låter infallet stilla bero).

Måndag: Min måndag började egentligen redan på söndagen, närmare bestämt söndag kl 09:00. Då vart det måndag! Jag som hade haft sovmorgon försökte desperat väcka liv i mina trötta ögon genom att tvångsläsa saker på facebook (väl beprövat vakna-knep) till min fasa, iver och glädje (min kropp kunde inte riktigt sortera känslorna så det blev lite av varje) ser jag att min pappas vännrt rest ner till honom på Kreta för att överraska honom på hans 60 årsdag! En bild och text som sa någon om att han blev överraskad, att han skulle lämna 59 och att de skulle firas. JA JÄVLAR! tänkte jag och kopplade på ytterligare en känsla- ÅNGEST! Vad är JAG för dotter som inte överraskar honom på Kreta en sådan dag som hans självaste 60 årsdag? HELVETE också, här måste det ageras! Upp ur sängen och ner till resterande två personer av tremanna familjen "GOD MORGON ÄLSKLINGAR NU SKA VI SJUNGA FÖR MORFAR" hann jag få ur mig medan jag startade upp ett videosamtal och rättade till Melkers frisyr (min morgonfrilla som såg ut som en svårt skadad kakadua var det inte någon som rättade till inte)! Said jämrade sig lite och frågade besvärat vilken låt vi skulle sjunga och jag förmedlade att en klassisk "vi gratulerar" skulle levereras på min signal. Och sen jäklar började det sjungas - tre människor, tre tonarter, tre låttexter och tre melodier- tills det slog mig: det är ju söndag! (och pappa fyller år måndag). Jag hinner inte mer än att utbrista NEJ! innan Said kvickt försvinner ur bild tillsammans med Melker och lämnar mig åt mitt pinsamma videolänköde. Där står jag, iklädd pyjamas, i morgonskrud, på videolänk rätt in i en tillsynes pigg och trevlig frukoststund på Kreta. (Hej Hej, bara jag här ja.. Said skulle iväg på nått.. där...i köket.. men då återstår det väl bara för mig att säga... att vi ringer och sjunger i morgon istället.. på rätt dag...  och att det är roligt att se att era vänner har kommit ner, hej hej på er också ja.. okej.. hejdå.. hej!) Kul start på måndagen. Eller söndagen.

Tisdag: Jag berättade för Said med stolthet att jag inte längre bara var mamma utan även en klimatsmart ekonomisk sådan! med denna inledning följde sedan en kort presentation av min senaste beställning från matsmart.se. Vad som kändes som 2000 varor för den blyga summan 200 kr kunde han nu, tack varje mig, hämta upp hos postombudet. Han kunde tacka mig senare. Lådan anlände med Said och tacksamheten uteblev. Det visade sig fort att jag troligtvis köpt den absolut dyraste maten vårt hushåll någonsin skådat- detta då jag glömt titta på mängden/storleken på de olika produkterna jag så glatt klickat hem. 0,1 liter (alltså 1dl motsvarar det, vet jag nu) balsamvinäger står nu i vårt skafferi och kommer endast öppnas vid väldigt väldigt speciella tillfällen.

Onsdag: Onsdagar är mina jobbdagar och denna dagen gjorde sig ingen skillnad. Dock kommer denna onsdag gå till historien som onsdagen då jag åldrades 25 år på 4,3 sekunder- detta då jag under den gemensamma middagen hörde mig själv fråga en av våra ungdomar "men du, hur dansar man egentligen hiphop idag.. måste man ha huvan uppe när man dansar...? finns det ingen trevligare dans att delta i". Det var en utomkroppslig upplevelse. Fridens liljor och adjö från Karin 56 år

Torsdag: I torsdags var ju dagen då sommaren officiellt kom till Sverige, men också dagen då Melker officiellt klargjorde sin inställning till sval vattentemperatur. Alla ni som följer mig (eller valfri annan mamma) på instagram och tänker "ÅHH så mysigt de har det där i trädgården med sina ljuvliga små barn". Det är en instagramfälla! Att vara med sina barn ÄR mysigt och trevligt, dock inte ett dugg avkopplande, som bilderna så uppsåtligt missvisar. Under timmarna i solen tror jag vi tre mammor hade en gemensam sitt-tid (där rumpan faktiskt har fullkontakt med stol eller mark) på 10 minuter. Det vi däremot hade var: en bajsolycka, en kissolycka, ett konstant skrikande barn (de turades om), sex utvälta kaffekoppar (två försök till kaffe per person), en halv potatis i magen, 3 potatisar på marken och en bortdomnad arm (stressrelaterad). Och just det! en Melker som gång på gång envisades med att krypa ner i poolen i raketfart för att lika många gånger få utbrott över att vattnet inte höll samma temperatur som hans badbalja hemma. Farten, besvikelsen, ilskan.  

Hashtag mysigt trädgårdshäng-bakom kulisserna
 

Fredag: Ja här är vi ju! idag har jag halkat på ett blåbär inne på Coop (sedan spenderat orimligt lång tid till att diskutera blåbärets färdväg från fruktavdelning till mejeriprodukter med en skrämd personal/praktikant), Förolämpat en ägare till en pudel genom att besvara frågan "den lilla vita pudeln?" men ett "nää, det där var ingen pudel haha". Mitt avslutande "haha" hängde ensamt i luften. Utöver detta har jag tillbringat min fredagkväll med att försöka natta bebisMelker i två timmar och just nu arbetar vi (Melker och jag) i 10 minuters intervaller. Alltid levererar han en ny överraskning. 20:15 var det till exempel en bajsblöja. 20:50 en urkrypen pyjamas. Spänningen stiger i vad han kan tänkas leverera härnäst. Min förhoppning är ostbricka och en flaska vin. Någonting säger mig dock att jag kommer bli besviken.

 

Hoppas ni har en trevlig kväll! & glöm inte: gillar ni detta inlägget så klicka på hjärtat! Så jag vet vad ni tycker är kul att läsa!

/ Karin Wikström

(& glöm inte, på stillbilder får ingen sand i ögonen)