Vita rockar & gula tänder.

Det är onekligen något som händer med mig när en yrkesperson bär en vit rock. Man kan tycka att jag nu, när jag är lite till åren kommen, borde kunna hantera auktoritär sjukvårdspersonal, men icke. Tvärt om. Även om jag likt ett mantra upprepade att jag troligtvis besitter förmågan att sköta min munhygien enligt direktiv så slog vitrocks- nervositet till med full kraft under dagens tandläkarbesök. 15 minuters okontrollerat sökande av bekräftelse från tandhygienisten varvat med en överflödig försvarsställning av min granskade mun. Jag ljög och sa att jag inte dricker kaffe, för att inte riskera kritik och jag undrade om hon inte kunde berätta hur bra det -EGENTLIGEN- måste vara när man aldrig haft några tandtroll som 33-åring. När jag fick till svar att det fanns början till ett hål på tand 4.1 kände jag mig påhoppad och lite kränkt. Ja men DEN gamla tanden sa jag. Den har alltid varit så.

Ja, jag blir en stor töntig munhygiens-kontrollfreak hos tandläkaren & jag vill bara säga att OM du läser detta, tandhygienisten min-  så förlåt. 

(null)
Där bakom, gömmer sig ett något krokigt men trollfritt leende. 

Och jag dricker faktiskt bara kaffe ibland.

Kapitel 6 - badvattenschampagne för 2019!


Nytt år igen tänkte hon & betraktade sina två barn som trots den sena tidpunkten fortfarande bar pyamas och (på grund av hennes vårdslöshet) ojämn frisyr. Det var just där året hade utmärkt sig- hon hade gått från att vara mamma till att vara tvåbarnsmamma. Det var överlägset det värsta och bästa hon hade gjort. Själva förlossningen i sig gjorde sig ingen plats under kategorin "bästa" då hon helt klart hellre skjutit av sig ett ben (möjligen även huvud) än fött ut ett barn igen. Men där var hon nu, med två ungar, i slutet av ett år där hon i vanlig ordning varken blivit mer harmonisk, räddat världen eller för den delen funnit någon inre ro. Nya året välkomnade hon trots allt! Nyårsstämningen hade med lätthet infunnit sig i bostaden (annat med julstämningen som var lite svår att få till med endast stupade julstjärnor & skändade tomtar att tillgå. Tomtar som aldrig fått något tidningspapper runt sig vid förra årets nedpackning och därför såg ut som de hade utsatt varandra för övergrepp i 364 dagar). Men att få till stämningen av en briserad nyårsraket hade hennes barn & vardagsrum inga problem med. Kanske kan dom leka fyrverkerier även i morgon? 

Detta året skulle hon vara en ordentligt medborgare av samhället och dess traditioner. Inte som den förra året när hon sov sig igenom tolvslaget- mätt på billig halvfabrikat & avslagen pommack medan hennes man arbetade. Hennes pappa hade med kärlek men likt ett hån skickat sporadiska bilder på rysk kaviar, bubbel i kristallglas & välklätt umgänge. Som att försäkra henne om att rollerna numera hade ändrats (inte för att hon någonsin ätit rysk kaviar eller omgivit sig med välklädda människor). I år skulle ansträngning ske! Hon skulle gå på nyårsmiddag och bete sig som att hon brydde sig om årets slut och nya årets antågande. Hon skulle låssas att raketerna inte skrämde slag på henne & anstränga sig till sitt yttersta för att inte bete sig som en skadad soldat i krigszoon. Hon skulle inte skrika ta skydd. Hon skulle inte använda sitt barn som mänsklig sköld. 

2019 stod för dörren och kvällen närmade sig. Den äldste av barnen hade nu intagit badbaljan. Hon tittade på honom där han låg & söp badvatten som om baljan var en enorm cocktail, snarare än en rengöringsmetod. Hon hade googlat fenomenet tidigare och det var visst helt rätt för åldern! Badvattensberoendeåldern- tvål i sinne, ren inne.  Långt ord. Komplicerad avvänjning. 

Hon tänkte att det är nog där hon lägger ribban för kommande år. Hon var dålig på att lova saker och kunde inte för sitt liv förstå traditionen där människan lovar saker när brist på både solsken och allmän livslust råder. Lova saker kunde hon på sin höjd göra efter nubben på midsommarafton, inte annars. Men hon skulle ha ett mål! Att leva lite mer med barnen som barnen. Kanske skulle hon också leka raketsläpp? Minska på måsten & vara lika vårdslös med kraven på sig själv som med barnens frisyrer?  Det skulle nog alla må bra av. 

För visst är det så? Att mammor borde tvärtom- lova inför nya året? Göra lite mindre & stöka ner lite mer. Kanske ligga i en balja av smutsigt badvatten & helt sonika, vifta med tårna, blåsa bubblor med munnen och ta sig en rejäl badvattenssup.

🥂 Skål & gott nytt år!
/ Karin 

Glöm inte tycka gillaknappen om du gillar läsningen! 

God fortsättning

(null)
God fortsättning önskar syskonen Wikström-karama! Eller Karama-Wikström? Vi har ju lite svårt att reda ut hur vi ska ha det. Eller vem som heter vad.